Acer

Axlönnen är den nordligaste av lönnarterna som växer i östra Nordamerika. Den är allmänt växande i inlandet i skogsbryn och som buske i undervegetationen och tål rätt dunkel skugga. Axlönnen är en liten, upprättväxande buske med många stammar. Sitt namn har den fått av de speciella axliknande blommorna, som i form av ljusgröna vippor står upp likt ljus från kvistarnas toppar. Om hösten får dessa ax vackert rodnande frön.

I Finland har axlönnen odlats länge men mycket sparsamt och närmast endast i botaniska samlingar. Den har visat sig vara mycket härdig och skulle kunna odlas i parker och trädgårdar speciellt där god vinterhärdighet krävs.

På Mustila har axlönnarna, som är av okänt ursprung, klarat även de strängaste vintrarna utan skador. Den äldsta nära hundra år gamla trädformade axlönnen växer på Pähkinärinne (Hasselsluttningen). De frön som samlats under Mustilas egna fröinsamlingsresor från de nordligaste naturliga förekomsterna i Kanadas östra delar växer nu som små grupper av buskar på olika platser i Arboretet.

Fagerlönnen är ett litet träd som växer i skogsområden i japanska bergstrakter med grenar som växer vackert i våningar. De intill varandra tätt sittande, runda och regelbundet flikiga bladen får en vacker höstfärg innan de faller av.

Också i Finland anses fagerlönnen härdig men vid en noggrannare granskning har så gott som alla i Finland förekommande fagerlönnar visat sig vara manchuriska solfjäderslönnar (Acer pseudosieboldianum). Så är fallet också på Arboretum Mustila där den enda äkta fagerlönnen alldeles nyligen planterades i Hasselbranten.

Närbesläktade arter kan i bland vara svåra att skilja från varandra. Antalet bladflikar, höstfärgen eller ställningen på fröernas flygvingar varierar inom den västerländska trädgårdslitteraturen och duger inte som kännetecken. Ett tillförlitligt kännetecken är däremot färgen på blommorna. Den äkta fagerlönnens blomfärg är ljust gulgrön. Om blommorna innehåller stänk av djuprött är det frågan om den manchuriska solfjäderslönnen (A. pseudosieboldianum), shirasawalönnen (A. shirasawa) eller solfjäderslönnen (A. japonicum).

Shirasawalönnen är ett långsamtväxande träd eller mindre buske, vars underart 'Aureum' är en populär prydnad i mellaneuropeiska trädgårdar. Orsaken till populariteten hittas i det synnerligen vackra men långsamma växtsättet och i lövverkets ljusa nyanser om våren vilka sedan håller i sig under hela växtperioden. Till hösten får trädet vackra höstfärger. Blommorna och fröernas flygvingar är röda.

Arten växer naturenligt i Japan i busklagret under skuggande träd. För att ta vara på det sparsamma ljuset sätter sig bladen tätt i nivåer vid sidan av varandra på horisontella grenar som böjer sig vackert uppåt och åt sidorna och ger på så sätt busken det urjapanska intrycket bekant hos flertalet växter i Fjärran Östern. I direkt sol lider bladen av solgasset och i trädgården skall shirasawalönnen helst ha en halvskuggig växtplats i skydd av andra träd.

Hos oss har shirasawalönnen ansetts känslig och man har inte ännu tillräcklig erfarenhet av trädets härdighet. De shirasawalönnar som planterats i Rhododendrondalen på Arboretum Mustila är ännu unga men har tillsvidare klarat vintrarna bra. De härstammar från bergen i mellersta Japan och man hoppas att deras vinterhärdighet skall vara bättre än härdigheten hos trädgårdsvarianterna.