Acer

Den färggranna rödlönnen växer naturligt i Nordamerikas östra delar längs åar och bäckar i fuktiga, bördiga löv- och blandskogar. Den är också ett uppskattat parkträd i form av många sorter i Amerika. Rödlönnen blommar med röda blommor innan löven spricker ut. Löven öppnar sig rödaktiga, undersidan är silver- eller blågrå. Även årsskotten har röd bark. Trädets höstfärger är effektfullt guldgult, orange, eldrött och djupt purpurrött. De grannaste färgerna utvecklas vanligen på soliga platser.

Rödlönnen är sällsynt i Finland trots att den har funnits här länge. På Mustila är den en av de viktigaste arterna på Etelärinne (Sydsluttningen). Bäst trivs den på Sydsluttningens östra del invid bäcken som rinner till Tammimetsä (Ekskogen) på den lerhaltiga, mustiga och fuktiga växtplatsen där den även sprider sig naturligt med fröplantor.

Den manchuriska solfjäderslönnen är ett vackert litet träd eller en buske som mycket påminner om fagerlönnen A. sieboldianum. Vardera har rätt små, runda, vackert flikiga blad och ett sirligt växtsätt i lager. Vardera arten är mångformig och de är därför svåra att åtskilja i odling. Även på Mustila hade den manchuriska solfjäderslönnen länge fagerlönnens ettikett. Ett bra åtskiljande kännetecken är blommornas färg: röd hos manchuriska solfjäderslönnen, gulgrön hos fagerlönnen.

Den manchuriska solfjäderslönnen växer naturligt i Manchuriet, Korea och i Vladivostocks omgivningar i buskskiktet på steniga skogssluttningar. Dess glödande höstfärger är en viktig ingrediens i de koreanska skogarnas höstglöd. Höstfärgen varierar mellan olika individer och olika ursprung från orangegult till vinrött. De grällaste färgerna utvecklas på de blad som fått rikligt med solsken. Under senhösten torkar bladen ofta fast i kvistarna och pryder trädet ända till våren medan bladen bleknar i vintersolen. Read more »

Tysklönnen är ett vackert träd från Mellaneuropa som kan bli 300 år gammalt och då uppnå en vidlyftig krona med festlig kupolformer. Den har stora och ljusa gröna femuddiga blad. De påminner om vår inhemska lönn (Acer platanoides) med bladens flikar är ovalare och kanterna rundare. I Finland hinner tysklönnen endast sällan få höstfärger. Också utan blad är det lätta at känna igen tysklönnen på de gröna knopparna.

Tysklönnen är också i Finland utlysts som en inträngare att hålla ögonen på eftersom man på många håll i Skandinavien har konstaterat att trädet förvildat sig från trädgårdar. Hos oss växer tysklönnen på gränsen till vad den klarar av och dess utbredning har därför tillsvidare varit ringa och slumpmässig.

Inom Arboretum Mustila förekommer flere gamla tysklönnar som har bibehållits småvuxna och buskaktiga efter att ha frusit under stränga vintrar. Hösten 2009 planterades ett skogsparti i Nokkala bestående av fyra olika från Slovakiens bergstrakter insamlade ursprungsarter. Man antar att de skall trivas bättre i inlandsklimatet än träd av motsvarande ursprung från Mellaneuropa.