Skip to main content

Acer

Vaahtera

Acer miyabei - miyabelönn

Posted in
acer_miyabei_ruska_jsaarinen.jpg

Den sällsynta och utrotningshotade miyabelönnen är hemma i Japan. Den namngavs efter den japanska botanisten Kingo Miyabe (1860-1951). Trädets mörkgröna blad har fem spetsar och bladskivans flikar är rundade vilket tydligt skiljer den från vår inhemska lönn (A. platanoides). I artens frukter, som kallas samara, växer flygvingarna direkt åt sidorna.

Miyabelönn planterades i början av 1930 -talet i Sydsluttningen på Arboretum Mustila på en varm mot nordanvinden skyddad växtplats. Stränga vintrar har gått åt det småvuxna trädet som ändå ihärdigt har överlevt från år till år.

 

Acer mandshuricum - manchurisk lönn

acer_mandshuricum_lehti_jreinikainen.jpg

Det här trädet är vid första ögonkastet svårt att känna igen som en lönn. Bladen påminner om klöver med tre småblad. Manchurisk lönn hör till de träd som först får sina höstfärger på Arboretum Mustila. Höstfärgerna går i vinrött och tom i violett. Kronan är personligt böjd och breder ut sig uppåt. Gamla träd växer i den västra ändan av Sydbranten, yngre träd växer vid Hasselbranten nära kafeet.

Den manchuriska lönnen kommer från bergstrakterna i östra Asien och har också i Kina odlats som prydnadsträd. I väst ingår trädet närmast som en kuriositet i botaniska samlingar också om trädet är både vackert och härdigt. Ett annat hinder för en större användning frånsett ovetskap om trädets existens är utmaningarna med att föröka trädet. I likhet med andra trebladiga rönnar omges fröerna hos den manchuriska lönnen av ett tjockt skal och det kan ta åratal att få fröerna att gro.

 

Acer komarovii - komarovlönn

acer_komarovii_kumpula_jsaarinen.jpg

Den kringresande botanikern Vladimir Leontjevits Komarov påträffade i slutet av 1800 -talet i norra Korea och Mandchuriets avlägsna bergstrakter en av de mest förtjusande men minst kända representanterna för lönnar, komarovlönnen.

Med hemortens kärva klimat i åtanke är det inget underverk att komarovlönnen har klarat sig bra också i södra Finland. I skyddet av andra omgivande träd utvecklas Komarovlönnen snabbt till ett litet träd med några meters höjd vars grenar är uppåtriktade och förgrenade till platta nivåer på olika höjd. Bladen har en diamantlik symmetri. Innan löven fälls på hösten färgas de i rött och orange. Samtidigt färgas grenar och knoppar från föregående sommar klarröda vilket gör sig bra mot det vintergråa landskapet.

På Arboretum Mustila finns flere bestånd med komarovlönnar av olika ursprung som klarar sig bra. Det har varit besvärligt att anskaffa träden till arboretet eftersom komarovlönnen knappast odlas alls i väst. En förklaring kan vara att samma träd har namngivits med tre olika vetenskapliga benämningar. Namnförvirringen är en följd av att västerländska botaniker anser att plantorna från Japan och Korea vara en underart eller annan form av samma art, medan komarovlönnen i Ryssland och Asien anses vara en självständig art.

 

Syndicate content