Den höga och smala pichtagranen är den för finländarna mest bekanta ädelgranen. Den är också det första främmande barrträdslaget som odlades i Mustila. Pichtagranen, eller som den tidigare kallades sibirisk ädelgran, är mycket använd som park- och trädgårdsträd, speciellt på 1800-talet. Dess hängande grenar och smala förgrenade toppar kan man numera anse vara utmärkande för det finländska kulturlandskapet.
De närmast belägna naturliga bestånden av pichtagran växer vid Norra Dvinas utlopp cirka 400 kilometrer från Finland. Den trivs inte bra ens exempelvis på de brittiska öarna.
Pichtagranen växer regelbundet som ung, blir högvuxen och håller sin smala form, men toppen förgrenas senare och trädet får personligt utseende. Trädet är härdigt i nästan hela Finland och självsår sig från frö även i skogsförhållanden. På Mustila växer de ståtligaste träden på arboretets gårdsområde.