Skip to main content

Atsalearinne

Corydalis nobilis - sibirisk nunneört

Corydalis nobilis © Susanna

Sibiriska nunneörten hör till de gamla perenner som förr i tiden blommade i herr- och prästgårdarnas trädgårdar. Den finns både i parken runt Mustila gård samt på Festplatsen och Azaleasluttningen. Nuförtiden förekommer den förutom i trädgårdarna även som odlingsflykting på lundartade ställen runt gamla bosättningar. Den sibiriska nunneörtens frön sprids effektivt av myrorna som utnyttjar fröets fett som näring.

Den i Finland förekommande sibiriska nunneörtens spår leder till Sverige, till Carl von Linnés Hammarby. Linné hade sett en teckning av det från Sibirien härstammande löjtnantshjärtat (Lamprocapnos spectabilis) och bad sin finländska lärljunge Erik Laxmann att sända honom frön av det. År 1765 fick han en fröförsändelse från Ob-flodens dal, men av dessa frön växte en sibirisk nunneört och inte ett löjtnantshjärta. Linné hann till sin besvikelse aldrig se ett löjtnantshjärta.

Den sibiriska nunneörten är som allra ståtligast på försommaren, speciellt i maj då den blommar och det blågröna bladverket är friskt och frodigt. Blommorna är gula med en brun fläck. När fröna börjar mogna, vissnar den sibiriska nunneörten ner och försvinner småningom helt. Den sibiriska nunneörten lämpar sig för samplantering med växter som blommar senare på sommaren och som fyller ut de tomrum den lämnar i rabatten. Read more »

Clematis recta - styvklematis

Styvklematisen med mörkgröna blad är perennaktig, den växer på en sommar drygt en meter hög, blommar på samma års skott och vissnar på hösten. Stjälkarna klipps ner före den nya växtsäsongen. Med tiden bildar styvklematisen långsamt en bred och tät tuva. Samtidigt växer också det honungsdoftande molnet av små vita blommor som under högsommaren täcker busken. Efter blomningen pryds styvklematisen av silverskimrande fröställningar ända till vinterns ankomst.

Åt klättrande klematisar har man vant sig att i trädgården bygga ställningar. Även om styvklematisen inte klättrar fodrar stjälkarna ändå något slags stöd då den växer bland andra växter. Till detta passar även tillräckligt kraftiga grannväxter bra. Ifall styvklematisen kan luta åt vilket håll som helst på sin växtplats kan man låta bli att stöda den och låta den växa naturligt, såsom i Mustila på Atsalearinne (Azaleasluttningen) och i Alppiruusulaakso (Rhododendrondalen).

 

Claytonia sibirica - vårsköna

Claytonia sibirica © Susanna

I Rhododendrondalen och vid Terrassen blommar markytan hejdlöst i ljusrött och vitt i början av sommaren, och den låga vårskönans blomning fortsätter i mindre utsträckning igenom hela sommaren för att ta ny fart när höstregnen sätter in. När man böjer sig ner kan man se att kronbladen har en anilinröd ådring och att det ingår helt vita blommor.

Vårskönan är en ettårig eller kortvarig perenn gräsväxt som trivs i skuggiga, friska och mullrika platser. Man lägger inte märke till vårskönans korta livstid eftersom det hela tiden utvecklas nya plantor. Myrorna förbättrar spridningen genom att transportera fröer för den näring de innehåller. I Arboretum Mustila har vårskönan helt acklimatiserat sig och uppträder som en naturlig växt. Det verkar som om den, efter att ha förvildat sig i den lundartade skogen, snabbt kunde utvecklas till en aggressiv främmande art som stör balansen i det ursprungliga landskapet och som i praktiken är omöjlig att utrota. Den ansvarskännande trädgårdsmästaren borde därför noga överväga var han planterar vårsköna och om han överhuvudtaget gör det. Read more »

Syndicate content