Atsalearinne

Glansolvonet är en sommargrön buske med uppåtriktade grenar. I sina hemtrakter kan den bli ett sex meter högt träd. I Arboretum Mustila har man planterat plantor av två olika ursprung från två olika expeditioner, det ena utvecklas till en låg buske och den andra till ett träd.

Glansolvonets blad är ovala och sågkantade och på ovansidan glänsande och de får en vackert rödorangefärgad höstfärg. Busken blommar i juni med vita svagt doftande blommor. Bären är till en början gröna men växlar färg och blir till slut blåsvarta. Mumsmat för fåglar. Bären är inte oätliga och glansolvonet kallas i sina hemtrakter för sweet viburnum eller sötolvon.

Glansolvonet är en av sin släkts nordligaste representanter i Nordamerika. Dess naturenliga utbredningsområde sträcker sig en god bit in i Kanada. Hos oss klarar den sig tilll växtzon IV, möjligen också mera norrut.

Den här arten av olvon är en mångformad och charmfull buske vars färger förändras flere gånger under växtperioden. Löven spricker ut i glänsande och bronsaktiga färger om våren, fördunklas till glänsande grönt under sommaren, för att senare på hösten övergå först i orangefärgade nyanser och senare i sprakande vinrött.

Bladen som fälls till vintern är glänsande och läderartade och ger busken ett frodigt exotiskt utseende. Det här olvonet blommar med små, gräddfärgade 5-10 cm stora blomställningar i juli. Under hösten är bären till en början grönvita, övergår till en ljusröd nyans, och tar sig till slut via blått till svartblått. Busken kan samtidigt bära olikfärgade bär.

När det här olvonet växer på en solig plats blir busken yvigare och har rikligare blomning. Busken vid Azaleadammen har blivit 1,5 m hög och verkar inte växa sig större.

Vid dammen intill Atsaleabranten kan man vid månadsskiftet maj-juni påträffa en buske som blommar på bar kvist och vars blomställningar påminner om hortensians. Den här formen av olvon är inte lätt att identifiera.

Under sommaren får det här olvonet stora, ovalt rundade blad med fjäderlika ådror. På hösten antar bären först en röd nyans som senare under mognaden övergår till blåsvarta färger. Bladen antar senare klara- eller mörkröda höstfärger.

Till sitt växtsätt är dethär olvonet slokande också om det kan växa sig stort. Grenarna är hängande och rotar sig lätt när de träffar marken. Det engelska namnet Hobblebush eller 'busken som man snavar på' härleds till den här egenskapen.

Den här olvonarten är hemma i Nordamerika. I Finland har man tills vidare begränsade erfarenheter av den, men den borde klara sig bra i klimatet i södra Finland.