Skip to main content

Atsalearinne

Salix × sepulcralis 'Öresund' - öresundpil

Öresundpilen hittades i södra Sverige och typiskt för den är långa hängande grenar med smala blad vars yttersta spetsar doppar sig i sundet eller når marken under sommaren. Grenarnas rödgula färger förstärks under vinterperioden och gör trädet spektakulärt också när löven fallit av.

Färgen på grenarna påminner om den kända hängpilen 'Chrysocroma' från vilken man antar att öresundpilen härstammar. Till skillnad från moderträdet är Öresundpilen en honplanta och anses vara mera vinterhärdig.

I Finland har man gjort försök med öresundpilen redan på 1950 -talet, också på Arboretum Mustila, men trädet har inte vunnit fotfäste hos oss. Härdigheten verkar vara tillräcklig för de sydligaste delarna av Finland men en svampsjukdom förfular blad och skott och underlättar övriga angrepp på trädet. Så tycks också vara fallet med den år 2004 planterade öresundpilen som inte har klarat sig bra vid Azaleasluttningen.

 

Salix × pendulina 'Blanda' - parasollpil

Äkta tårpilar som har uppnått en nästan mytomspunnen position odlas inte hos oss eftersom de är för känsliga för att klara sig i Finlands vinterklimat. Genom korsningar med härdigare sorter kan man åstadkomma bättre möjligheter för övervintring. Underarten 'Blanda' visade sig överraskande nog vara den härdigaste i de försök man gjorde med olika pilsorter på Arboretum Mustila på 2000 -talet. Trädet anses vara en korsning mellan pilen (S. euxina) och tårpilen (S. babylonica). Trädet hämtades till Finland från Danmark av pilspecialisten Tapani Uronen år 2003. Det är faktiskt fråga om den äkta underarten 'Blanda' och inte den under samma namn redan på 1800 -talet till Finland från Ryssland hämtade parasollpilen som är ett helt annat träd. Den äkta underarten har långa, till marken eller vattenytan nerhängande grenar och smala hårfria blad i vars bas sitter två stora snibbar eller stipler. Vintertid är grenarna glänsande gröna med svartnande knoppar.

Den unga parasollpil som planterades i Arboretum Mustila vid bron intill sjön vid Atsaleabranten har klarat sig förvånansvärt bra oberoende av växtplatsens skugga och väta. Härdigheten och motståndskraften mot sjukdomar är relativt bra.

 

Prunus sargentii - bergkörsbär

prunus_sargentii_jreinikainen.jpg

Bergkörsbäret är ett litet eller medelstort träd med regelbundna former som blommar tidigt om våren. Under sin kortvariga blomning är hon trädgårdens obestridliga prinsessa. Hela trädet kläs in i rosenröda, rätt stora körsbärsblommor. Blomningens tjusning understryks av den korta blomningen som kan vara över på en vecka.

Efter blomningen spricker bladen ut i vackert bronsfärgade nyanser för senare övergå i grönt som till hösten färgas i orangerött. På vintern kommer stammen till sin rätt med sina ljusrandade kastanjbruna stammar mot den vita snön.

Bergkörsbäret hör hemma i Japan, Korea, ryska Fjärran Östern och bla på Sachalin. Som en bergssort är den märkbart vinterhärdigare än förädlade sorter av japanska körsbär, och man kan väl odla den på fördelaktiga växtplatser upp i mellersta Finland. På Arboretum Mustila förekommer bergskörsbär av olika genetiskt ursprung som varierar till sitt växtsätt eller blomning.

 

Syndicate content