Skip to main content

Etelärinne

Leucojum vernum - snöklocka

leucojum_vernum_kristiantheqvist.jpg

Snöklockan är en vårlig lökväxt som påminner om snödropparna (Galanthus) men har ett kraftigare växtsätt än dessa. Den blommar tidigt på våren genast då snön smält, eller till och med genom de smältande drivorna, med klocklika, svagt doftande, vita blommor som i ändan av kronbladen har gula (L. vernum var. carpathicum) eller gröna (L. vernum var. vernum) fläckar.

Snöklockan kan vara svår att få att trivas i trädgården, men när man hittat åt den en lämplig plats bildar den en stor tuva och börjar småningom sprida sig. I Mustila blommar stora bestånd av snöklockor bland annat mellan Juhlapaikka (Festplatsen) och Etelärinne (Sydsluttningen), under lärkträden och utmed bäcken. De trivs även i Alppiruusulaakso (Rhododendrondalen). De växer tydligen helst på ställen med tillräcklig fukt om våren men som torkar upp på sommaren. Lökarna klarar inte av lång lagring och bör därför planteras tidigt på hösten.

 

Campanula latifolia - hässleklocka

Campanula latifolia © Susanna

Hässleklocka, den största av klockväxterna, passar bra i en skogspark. Den växer inte lika hög som i en gödslad perennrabatt och hålls därför också bättre stående. Hässleklockan blommar i juni och i skogsparkens halvskugga varar blomningen längre. I Mustila växer det rikligt med hässleklockor i den västra ändan av Etelärinne (Sydsluttningen).

En hässleklocka som växer i en perennrabatt blir över en meter hög. Om det under högsommaren då hässleklockan blommar kommer en regnskur, blir stänglarna så tunga att de stjälper om de inte har stöd. Vanligtvis är blommorna violetta med skiftning mot blått, vitblommande ser man inte så ofta.

Hässleklockan bildar under årens lopp ett kraftigt bestånd då det i de tjocka, vita rötterna samlas rikligt med reservnäring. Den sprider sig också med frön, ändå inte ogräsaktigt, fast det finns massor med små frön i fröställningen.

 

Weigela florida - rosenprakttry

weigela_florida_kukinta_jsaarinen.jpg

Artnamnet florida avser inte orten utan anger något blomstrande, fräscht och yppigt. Rosenprakttryet är hemma i Ostasien. På estniska heter den kaunis weigela. Namnen ger rättvisa åt den här rikligt blommande rosenröda busken vars ljust gröna grenar framhäver blommornas färger. Bladen är svagt rödtonade när de spricker ut. Varma somrar kan blomningen pågå sent på hösten.

Utöver de vackra trumpetformade blommorna kan man på vintern se det skådespel som de öppnande fröställningarna bjuder på. Fröställningarna är ljusare innanför än utanpå och lockar till sig mesar under hela vintern.

Inom Arboretum Mustila förekommer rosenprakttryet välmående i Rhododendrondalen och Sydsluttningen. Plantor med ursprung i Mandjuriet och mellersta Korea verkar ha bättre vinterhärdighet än det man finner i holländskt planturval.

Busken växer mera på bredden än på höjden så den behöver mycket utrymme. I någon mån klarar den skugga men blommar allra bäst i fullt ljus.

 

Syndicate content