Skip to main content

Nokkala

Crataegus douglasii - douglashagtorn

crataegus_douglasii_yleiskuva_jsaarinen.jpg

Av två orsaker placerar sig douglashagtornet i toppen bland de hagtorn som klarar sig hos oss, dels blir den störst till ett över 10 meter högt träd, dels tävlar douglashagtornet om första platsen när det gäller höstfärger. De gamla douglashagtornen som växer i utkanten av Ekskogen på Arboretum Mustila bjuder varje höst veckovis på en uppvisning i vinröda höstfärger som syns ända från riksvägen. Man lägger också märke till dessa träd när de indränks i vitt under sin blomning på försommaren. På vintern kan man från nära håll beundra den kringelikrokiga kronan fördelad på otaliga smågrenar.

Douglashagtornet kommer från sitt sällskap av andra jätteträd i det västliga Nordamerika och har till naturen vackra former antingen som ett bredkronat litet träd eller som en stor enstammig buske. Trädet har också använts i häckar, men där kommer det inte till sin rätt. Gamla träd blir med tiden knotiga och skulpturala. Härdigheten är tillräcklig för södra och mellersta Finland.

 

Acer pseudoplatanus - tysklönn

acer_pseudoplatanus_kukkaoksa_rungolla_jreinikainen.jpg

Tysklönnen är ett vackert träd från Mellaneuropa som kan bli 300 år gammalt och då uppnå en vidlyftig krona med festlig kupolformer. Den har stora och ljusa gröna femuddiga blad. De påminner om vår inhemska lönn (Acer platanoides) med bladens flikar är ovalare och kanterna rundare. I Finland hinner tysklönnen endast sällan få höstfärger. Också utan blad är det lätta at känna igen tysklönnen på de gröna knopparna.

Tysklönnen är också i Finland utlysts som en inträngare att hålla ögonen på eftersom man på många håll i Skandinavien har konstaterat att trädet förvildat sig från trädgårdar. Hos oss växer tysklönnen på gränsen till vad den klarar av och dess utbredning har därför tillsvidare varit ringa och slumpmässig.

Inom Arboretum Mustila förekommer flere gamla tysklönnar som har bibehållits småvuxna och buskaktiga efter att ha frusit under stränga vintrar. Hösten 2009 planterades ett skogsparti i Nokkala bestående av fyra olika från Slovakiens bergstrakter insamlade ursprungsarter. Man antar att de skall trivas bättre i inlandsklimatet än träd av motsvarande ursprung från Mellaneuropa.

 

Pseudotsuga menziesii - douglasgran

pseudotsuga_menziesii_kapy_jreinikainen.jpg

Unga douglasgranar tas lätt för ädelgranar (Abies) eftersom stammens bark är slät och barren känns mjuka. Douglasgranens knoppar är däremot långa, bruna och vassa, medan ädelgranarnas knoppar är runda. Douglasgranen känns kanske lättast igen på sina kottar. I trädets hemtrakter finns en sägen om den store indianhövdingen som mediterar vid trädets fot och som blir störd av möss. Hövdingen ryter till, först en gång sedan ännu ilsknare. Mössen skräms och gömmer sig i douglasgranens kottar där de fortfarande är gömda så att endast svansarna och bakbenen syns. Vi kallar dem skyddsfjäll.

Douglasgranen är ett av de viktigaste barrande prydnadsträden inom Arboretum Mustila dels på grund av sitt värdefulla virke, dels på grund av sitt jättelika utseende. De största exemplaren är över 40 m höga oc fortsätter ännu att växa. Man bör vara noggrann med härkomsten hos plantorna. Kustformen klarar inte av sträng kyla, medan plantor från inlandet ofta drabbas av olika sjukdomar. Den silvergrå varianten från sydliga bergskedjor har långsam tillväxt och får ett tätt växtsätt endast på öppna marker.

 

Syndicate content