Pähkinärinne

Den smalbladiga gula dagliljan är en gammaldags traditionell perenn. Den kallas ibland för citronlilja. Oberoende av sitt namn är dagliljorna inte besläktade med liljorna utan de hör till sin egen familj. Deras vetenskapliga namn Hemerocallis kommer från grekiskan och betyder 'vacker för en dag'. Den gula dagliljan blommar i juni-juli med sirliga, ljust gula och citrondoftande liljelika blommor, som sitter solfjäderformat i ändan av ett smalt blomskaft. Den enskilda blomman förtvinar snabbt som namnet säger men nya öppnar sig bredvid. Blommorna höjer sig tydligt över det frodiga bladverket.

Den gula dagliljan är en lättskött perenn och bladtuvorna är sevärda också utan blommor. Växten trivs också i halvskugga och den kan hittas bla i Hasselsluttningen. I Kina används blomknopporna i soppor eller friterade.

Hos oss syns vingfrörankan mera sällan men den kunde vara ett ypperligt tillägg i utbudet av klängväxter i södra Finland. Utan stöd växer vingfrörankan som en bred buske, men när den slingrar sig i träd på jakt efter ljus kan den klättra flere meter. Vingfrörankan blommar i juli med små blommor i rikligt förekommande blomkvastar och ger ett intryck av spetsgardin på avstånd. Frukterna är trevingade och medan hösten framskrider antar de en starkt rödaktig färg.

Vingfrörankan ger ibland rotskott. Ifall utrymmena det medger kan man låta dem växa till sig och rankan tar stöd varhelst den kan få. Så beter den sig också i naturen. Den ståtligaste vingfrörankan på Arboretum Mustila gör sitt bästa för att täcka in den ena farstukvisten på kontorsbyggnaden.

Den frodiga vingfrörankan är frostkänslig och kan om hösten få svarta blad och skador på årsskottena. Först när vinterns vindar sätter in fäller den sina vingformade fröer.

Bohuslinden är ett imposant, doftande träd när det står i full blom. Dess utbredningsområde är det europeiska fastlandet. Det är ett stort träd med med en knöl- och skottfri stam och regelbundet rund krona. Bohuslinden har stora blad, större än skogslinden. Blomställningen är solfjädersformad och hängande med 2-5 blommor. Frukten är ofta storvuxen, mer eller mindre tydligt femkantig. Den är inte lätt att klämma sönder mellan fingrarna.

Bohuslinden är den nästviktigaste naturliga europeiska lindarten. Den odlas allmänt som parkträd. I Finland kan den odlas nästan i höjd med Uleåborg. Den i parker vanliga knölstammiga parklinden Tilia x europaea är en korsning mellan skogslind T. cordata och bohuslind.

På Mustila växer stora bohuslindar i västra ändan av Pähkinärinne (Hasselsluttningen) nära Tammimetsä (Ekskogen) bland askar (Fraxinus excelsior) och ekar (Quercus robur). Tillsammans skapar de stämning av ädelträdslund.