Pohjoisrinne

Skogslindens naturenliga utbredningsområde är Europa och delvis Kaukasien. I Finland sträcker sig området till Vasatrakten. Skogslinden är det nordligaste trädslaget av våra ädla lövträd. Till Finland kom trädet efter den senaste istiden för ungefär 5000 år sedan och redan under stenåldern var skogslinden (eller niinipuu= bastträd) ett viktigt material vid förfärdigandet av olika snörmakeriarbeten. Linden användes ännu på 1800 -talet till produktion av bast. Skogslinden har till stor del försvunnit från sina naturliga växtplatser som resultat av den omfattande basthanteringen som pågick i åratal.

Skogslindens naturliga växtplatser är lundar och lundartade skogsmarker. Kronan är smal och i synnerhet äldre grenar har hängande grenspetsar. Bladen är tydligt hjärtformade, småvuxna och aningen blåskiftande på undersidan. Blommorna är stjärnformade, blekt gula och sitter i små uppåtriktade solfjäderformade blomställningar. Linden blommar i juli, och känns då igen på sina starka nektardofter som lockar till sig stora mängder av pollinerande insekter. Skogslindens små frukter är nästan släta på ytan.

På Arboretum Mustila intill Festplatsen mittemot den japanska läkträdsdungen (Larix kaempferi) växer resliga skogslindar. I Nordbranten planterades skogslindar år 2010 med ursprung i det naturliga lindsortimentet på Iso-Niinisaari i Puruvesi. Read more »

Den buskartade kaskadrönnen växer vild på västkusten i Nordamerika, från Alaska ända till New Mexico. I inlandet är den en art speciellt för Klippiga bergen och dess utbredning sträcker sig även till Kaskadbergens östliga dalar. Kaskadrönnen växer nedanför trädgränsen på skogklädda sluttningar av låga kullar.

Både blad och blommor hos kaskadrönnen påminner mycket om vår inhemska rönn (S. aucuparia), men den utvecklas inte till ett träd utan till en buske med stadiga grenar. Den klarar sig bra åtminstone i södra Finland och tycks tydligen tåla torka mycket väl.

Mustila har fått kaskadrönnen från den insamlingsresa Helsingfors universitet gjorde år 1995 till British Columbia. Buskar av kaskadrönnen växer både på Nordsluttningen och på Sydsluttningens västra sida, i det s.k. sorbariet, samlingen av rönnarter.

Ligustern används i Europa i stor utsträckning som häckväxt (bla Harry Potter bor vid Ligustervägen). Buskens ovala smala blad sitter kvar på busken långt in i vintern och fälls först på våren innan de nya bladen spricker ut. Busken är delvis vintergrön vilket är en fördel för häckväxter. Ligustern klarar beskärning bra. Under högsommaren utvecklas gräddgula, sött doftande blomklasar som på hösten mognar till svarta bär. Efter de första köldknäpparna får bladen lila färgnyanser och är mycket dekorativa när de blivit frostbitna.

I Finland har man sedan länge odlat liguster men inte ofta. Sedan tidigare växer liguster på Arboretum Mustila längs vägen till Nordsluttningen nära den sibiriska lärken (Larix sibirica). Snön tynger ner grenarna vilket åstadkommer ett rörigt intryck. Asiatiska släktingar uppträder mera städat men man har inte ännu någon större erfarenhet av deras trivsel.