Balsamgranen är den mest utbredda ädelgranen i Nordamerika. Där växer den i kärr och i utkanterna av momarker och bildar ofta blandskogar med lövträd, kanadalärk (Larix laricina) samt svart- och vitgran (Picea mariana och P. glauca). När balsamgranens barr gnids avger de den kännspaka doften. Den aromatiska doften och det regelbundna koniska växtsättet är säkert delvis orsak till denna ädelgrans popularitet som julträd i hemtrakterna i Kanada. Också de mörkgröna barren håller länge inomhus.
I Finland är balsamgranen den näst vanligaste ädelgranen, och den används mest som prydnadsträd i parker. Balsamgranen korsar sig ofta med pichtagranen (A. sibirica) och ofta ser man korsningar i planteringarna. I skogsplanteringar självsår sig balsamgranen och plantorna bildar täta mattor kring träden.
Balsamgranen är inte krävande angående marken. I Mustila klarar den sig även på momark men blir nog småväxt på de kargaste jordarna. Balsamgranarna i Mustila växer i flera skogsdungar. De har planterats från frön skaffade av dansken Johannes Rafn kort efter arboretets grundande. Man vet inte var fröna insamlats.