Spetslönnen förekommer i naturligt tillstånd i Kina, ryska Fjärran Östern, Korea och Japan. På grund av sitt vidsträckta utbredningsområde skiljer sig i någon mån de olika ursprungsarterna från varandra både till utseende och sina krav på det omgivande klimatet. Spetslönnens blad påminner om bladen hos vår egen skogslönn (A. platanoides), men de är mindre med nästan jämnlånga flikar. Också i övrigt ger trädet ett intryck av att vara en miniatyrmodell av vår inhemska skogslönn och trädet vore ett bra alternativ om man bara kunde få tag på tillräckligt härdiga ursprungsarter.
Fastän spetslönnen i naturen kan bli över 20 m högt, blir den sällan som odlad högre än 10 m. Den största spetslönnen inom Arboretum Mustila kan beundras i den västra delen av Sydbranten. Höstfärgerna, som utgör ett odlingsvärde i sig, varierar med ursprung och väderförhållandena på hösten. Som vackrast flammar kronan i eldrött, men ofta får man nöja sig med gula färgtoner.
English
Suomi
Русский
Svenska