Ärtcypressen är en barrträdsart som hör till släktet ädelcypresser (Chamaecyparis) och som i sina hemtrakter i Japan förekommer på råkalla mellansluttningar i bergen. Trädet kan bli 50 m högt. Av släktets arter är ärtcypressen den härdigaste och den har klarat sig bra i södra Finland. Så också på Arboretum Mustila där den planterats sedan 1930 -talet.
I Japan är ärtcypresserna eller sawara så uppskattade att de inom Shintoläran ingick som en del av "De fem heliga träden i Kiso". All avverkning av de här trädslagen förbjöds under Edo-eran på 1700 -talet. Från den tiden härstammar uttrycket "ett träd - en nacke". Att olovligt ta träd ur skogen kunde alltså leda till dödsstraff. Ärtcypressens ställning inom den japanska byggnadsindustrin är fortfarande orubbad, ty det tätfibriga trävirket är i särklass resistent mot klimat och skadeinsekter. Inom trädgårdsnäringen har den för ädelcypresserna typiska höga variabiliteten också av den här arten producerat ett tiotal mer eller mindre fascinerande och till växtsätt och bladverk avvikande underarter.
De tidigaste fossilen av ädelcypress påträffades på ön Axel Heiberg i det arktiska Kanada. Under eosenperioden för trettio miljoner år sedan förekom där släktets forntida representant Chamaecyparis eureka, som uppvisar de för släktet typiska kännetecknen; platta, solfjäderformade grenspetsar och fjällartade runda kottar. Den här urmodern påminner mycket om våra dagars ärtcypress.
English
Suomi
Русский
Svenska