Den bambuaktiga parkslidens ihåliga stam skjuter upp till en höjd av två meter under växtperioden och förgrenar sig först vid toppen. De gräddvita blommorna uppenbarar sig vid bladvecken under sensommaren. Även om det är frågan om en stor växt kan man ändå beskriva parkslidens växtsätt som sirligt.
Parksliden hämtades till Europa på 1800-talet och den fick i Holland år 1847 en guldmedalj för årets mest intressanta växt. Efter rejält hundra år har den hamnat på listan över de hundra växter som sprider sig värst och mest och i många länder är det förbjudet att sprida den. Parksliden sprider sig under jorden med hjälp av sina rötter. Parksliden är en växt för den milda lövskogszonen och breder inte ut sig i vårt klimat lika kraftigt som längre söderut. Observationer om spridningar från odlingar har även i Finland ökat klart under de senaste åren.
Mustilas ståtliga parkslidebestånd i norra ändan av Rodondendrondalen väcker i allmänhet häpnad hos besökarna. Det är svårt att tro att den bambuaktiga djungeln under högsommaren helt vissnar ner före vintern. Här hålls växtligheten i styr tack vare vägen och skuggan från de stora träden.
Suomi
Русский
Svenska