På vindpinade bergshöjder växer en liten vintergrön buske med formen av ett perfekt halvklot, yakushimanalprosen med sina smala undertill tätt håriga blad. När det tjocka snötäcket till slut smälter undan i juni slår de ljust röda blomknopparna ut och övergår så småningom i vita eller helvita nyanser. Nya blad som bildas efter blomningen täcks in av ett lager av vitt eller krämfärgat ludd som under sommaren försvinner på bladens ovansida och visar den mörkgröna och blanka bladytan. Luddet på undersidan blir kvar men övergår i mörkare brunt.
Den lilla ön Yakushima ligger vid Japans sydspets 120 km söder om Kyushu. Öns högsta punkt är 1935 meter över havet och just här, nära toppen, hittade man de minsta och mest härdiga yakushimanalprosorna.
Yakushimanalprosen presenterades för första gången i Europa år 1934 när den japanska botanikern Koichiro Wada sände tre exemplar till Lionel de Rotschilde i England av vilka två överlevde. Här började artens segertåg inte bara i Europa utan också i USA. Flere former med goda egenskaper har namngivits och arten har varit föremål för ett ivrigt förädlingsarbete där man har försökt utveckla lämpliga vinterhärdiga samt vind- och soltåliga alprosor för den lilla trädgården.
På Arboretum Mustila planterades de första yakushimanalprosorna under 1980- och 1990 talen. Buskarna har klarat sig bra och de blommar rikligt och regelbundet ifall vintern inte har varit för sträng eller snötäcket otillräckligt. De nya silverfärgade bladen utvecklas först efter blomningen kring midsommar och är en syn som motsvarar blomningen.
English
Suomi
Русский
Svenska