Till släktet idegran (Taxus) hör åtta arter, som till habitus och egenskaper i hög grad påminner om varandra. Alla är giftiga, långsamtväxande och långlivade barrträd eller buskar. Idegranen är tvåbyggare: hanträden producerar pollen, medan honträden utvecklar röda kottar om hösten, i vilka ett bäraktigt fröhylle eller arillus så gott som helt täcker in fröerna.
Den härdigaste och åtminstone under föregående århundrade i Finland mest planterade arten är Japansk idegran som i östra Asien förekommer i naturenligt tillstånd i färska, näringsrika barr- och blandskogar. Oftast har den ett buskliknande växtsätt och den kan utvecklas till ett upp till 15 m högt träd vars grenar är långa och uppåtriktade som hos flertalet barrträd i Fjärran Östern. Barren har en blekare grön färgnyans än idegranen.
Skotten Robert Fortune introducerade den Japanska idegranen i Europa under 1860-talet. Eftersom den är härdigare än idegranen (Taxus baccata) blev den snabbt en omtyckt prydnadsbuske. Den Japanska idegranen kom till Mustila för första gången i fröform från mellersta Honshu på halvön Kii år 1906. Idag växer de här Japanska idegranarna som små träd väster om bäcken som rinner till Ekskogen. Senare har man gjort försök inom Arboretum Mustila med Japansk idegran av olika ursprung. Alla de här försöken har lyckats bättre än de med idegran.
English
Suomi
Svenska