Hemlocken förekommer utspridd över vidsträckta områden i östra Nordamerika. Hemlocken representerar liksom andra tsugor ett träd i skogens sista utvecklingsstadium. Unga exemplar trivs i skuggan av omgivande träd. Trädets tättväxande barr är anpassade efter en skuggig miljö. Hemlockens topp och grenspetsar slokar smakfullt. Trädet växer långsamt men blir med tiden både stort och brett. Hemlocken förgrenar sig på öppna områden och får ett buskartat växtsätt.
Hemlocken introducerades i England redan på 1600 -talet. Den fick sitt namn eftersom doften av krossade barr påminner om doften hos den giftiga odörten (Conium maculatum) vars engelska namn är hemlock. Hemlocken är omtyckt i Mellaneuropa och flere arter finns till försäljning. I Finland är hemlocken den vanligaste förekommande tsugan om också inte den härdigaste. De plantor som saluförs hos oss kommer vanligen från Holland, och representerar inte bästa möjliga ursprung.
På Sydsluttninen i Arboretum Mustila växer en tät över hundra år gammal grupp av hemlock. Trädens ursprung är obekant men de har övervintrat bra också under stränga vintrar utan nämnvärda skador. I den Norra branten planterades på 2000 -talet hemlockar som dragits upp av fröer samlade på Arboretum Mustilas egna fröinsamlingsresor i trakterna av hemlockens nordliga utbredningsområde. En del av träden hade till en början frostskador ovanför snötäcket men deras växtkraft har senare tilltagit förvånansvärt bra.
English
Suomi
Svenska