Kaprifolazalean blommar kring pingst i slutet av maj när bladen slår ut. De ljusröda, rörformiga hanblommorna doftar svagt av citron. I sina hemtrakter i Nordamerika stortrivs arten på skuggiga ställen i ek- och bokskogar på Appalackernas sluttningar. I ett klimat med svala somrar som hos oss anses den också kunna klara sig på öppna växtplatser.
I Nordamerika växer flere sommargröna arter av azalea som i mycket påminner om varandra. Ofta korsar sig arterna sinsemellan och det kan vara svårt att bestämma till vilken art naturligt växande buskar skall hänföras. Kaprifolazalean sägs skilja sig från sin närmaste släkting, arten R. canescens med sina blommor, som har ett tunt luddlager, men som saknar klibbiga och längre, tagelaktiga hår, som förekommer hos den senare. Kaprifolazaleans sirliga, fräscht doftande blommor för tanken till doftkaprifolen och kommer till sin rätt i naturliga omgivningar på långt avstånd från storblommiga förädlade sorter.
English
Suomi
Русский
Svenska