Fraxinus

Den här asken växer i näringsrika, fuktiga skogar på bergsluttningar och i floddalar över vidsträckta områden som breder ut sig från västra Kina ända till till Korea och ryska Fjärran Östern. De askar som odlas i Finland har sitt genetiska ursprung i områdets nordöstra hörn, och man kan känna igen två från varandra avvikande former nämligen, var. rhynchophylla, vars småblad är ovala och trubbiga som på de flesta askar, och var. densata, vars småblad är stora och breda, nästan runda och sträva som sandpapper.

På sina bästa naturenliga växtplatser kan var. rhyncophylla bli ett över 20 m högt träd, men oftast blir det betydligt lägre. För att utvecklas bäst behövs en solig, djupt mullhaltig, fuktig och näringsrik växtplats.

Bladen på den här asken är de sista i raden av askblad som spricker ut på våren och ofta undgår trädet därför frostskador som ju ofta förekommer på andra askarter. Trädet får tidigt höstfärger vilket tyder på att det har anpassat sig till ett kallt klimat med kort växtperiod. Höstfärgerna varierar efter art och exemplar, allt från dovt orangebrunt till lysande vinrött.

Den tvåbyggande rödasken kommer från Nordamerika och är den mest utbredda arten av ask. Också i Finland har den odlats sedan länge och den har visat sig vara mera anpassningsbar och tåligare än vår egna krävande ask (F. excelsior). Den vackert formade rödasken används rätt mycket inom offentligt grönarbete som gatu- och parkträd.

Rödaskens blad är aningen mindre än askens och har färre småblad. På vintern känns den igen genom sina bruna knoppar medan askens knoppar är svarta. Den kan inte helt ersätta den majestätiska asken på grund av sin mindre storlek med tätt grenverk.

Rödask växer inom Arboretum Mustila bla i en dunge väster om Ekskogen. Den trivs i sol, klarar hårda vindar och både fuktiga och torrare växtplatser. Den färgas tidigt om hösten i klargult som gör sig vackert mot den höga och klara hösthimlen.

Den manchuriska asken påminner om den inhemska asken (Faxinus excelsior) men bladen är betydligt större och årsskottena trubbigare alldeles som om den vore målad med en bredare pensel. Föregående års skott eller grenspetsar är trubbiga. Trädet blommar på bar kvist och pollineras av vinden. Trädet är en mångbyggare dvs, det kan vara sambyggande eller ha tvåkönade blommar eller enbart han- eller honblommor eller alla olika varianter i samma träd.

Med sina stora blad påminner trädet också om den nordamerikanska svartasken (F. nigra) och ett antal botaniker anser att träderna är varandras underarter. Den manchuriska asken växer naturenligt i Fjärran Östern i glesa skogsbranter och intill ljusa lundartade flodstränder. Trädet har naturligt anpassat sig till ett kontinentalt klimat, varför vinterhärdigheten är bättre än den hos vår inhemska ask samtidigt som känsligheten för frostskador på våren är dubbelt större. Den manchuriska asken mår bäst av att planteras i frostskyddade områden i de östra delarna av vårt land.