Skip to main content

Pterocarya

Pterocarya stenoptera - kinesisk vingnöt

Skogarna med vingnöt bredde ut sig under eosenperioden för femtio miljoner år sedan över hela norra halvklotet men nuförtiden växer representanterför släktet vingnöt (Pterocarya) endast i Asien. Återinflyttare kan ändå alltoftare ses också i finländska trädgårdar.

Vingnöt är snabbtväxande, ofta flerstammiga träd, vars hängande blomställningar utvecklar upp till en halv meter långa hängen. Sitt namn har släktet fått av de dekorativa vingkantade nötterna som utvecklas i hängena. Vingnötens stora flerflikiga småblad påminner om askens (Fraxinus) och får en vacker gul höstfärg.

Kinesisk vingnöt (P. stenoptera) växer i naturligt tillstånd nästan överallt i Kina frånsett de allra nordligaste delarna. Bladen är mindre än vingnötens och i deras huvudaxeln finns en kort sågkantad vinge. Sedan 1999 har man odlat kinesisk vingnöt i Arboretum Mustila. Den har klarat sig bra men verkar vara något mindre frostkänslig än annan vingnöt.

 

Pterocarya rhoifolia - japansk vingnöt

pterocarya_rhoifolia_jreinikainen.jpg

Vingnöten som hör till familjen valnötsväxter (Juglandaceae) har tilltalande, askliknande blad och långa fröhängen där de vingkantade nötterna utvecklas. Vingnötens nötter har knappast mera att äta av än tallens (Pinus sylvestris) fröer, och de påminner knappast alls om sina kusiner valnöt (Juglans regia) eller pekannöt (Carya illioinensis). De dekorativa hängena ger ändå trädet ett säreget utseende under sensommaren. Fröhängena blir bruna till färgen och sitter kvar i trädet långt efter att bladen har fällts.

Av de 8 arterna i den asiatiska vingnötsfamiljen är japansk vingnöt den härdigaste. Däremot är den känslig för vårfrost. Under frostnätter kan bladen lätt frysa och svartna. Den japanska vingnöten trivs på näringsrika, fuktiga och djupt mullrika växtplatser. I de sydligaste delarna av Finland klarar den sig också i fuktiga lerhaltiga jordar. Träden är ståtligast på skyddade ställen i trädgårdar och parker, mot byggnader, vid skogsbryn och särskilt intill vattendrag.

 

Pterocarya fraxinifolia - kaukasisk vingnöt

Vingnöten (Pterocarya) är städsegröna, sambyggande, stora träd, vars hängande blomställningar utvecklar upp till en halv meter långa honhängen. Släktet har fått sitt namn efter de vingkantade nötterna i hängena. Den kaukasiska vingnöten har under tidigare varmare klimatförhållanden vuxit i Europa men den har senare tvingats dra sig tillbaka till sina nuvarande boplatser i trakterna av Kaspiska havet där den förekommer i floddalar. Den började odlas i Europa i slutet av 1700 -talet.

Den kaukasiska vingnöten är den ståtligaste hos oss förekommande vingnöten med sina stora dubbelflikiga blad. Dessvärre är den allmänt för odling förekommande stammen hopplöst köldkänslig i våra klimatförhållanden. Å andra sidan har ett träd från Uppsala under några årtionden vuxit till ett över 20 meterhögt träd i Djurbäck skogsarboretum i Ingå nära Fagervik. Det verkar som om den kaukasiska vingnöten för att lyckas kräver ett härdigt genetiskt ursprung och en näringsrik, fuktig växtplats skyddad mot frost.

Den kaukasiska vingnöten påminner mycket om japansk vingnöt (P. rhoifolia). Ett tydligt kännetecken är knopparnas skyddsfjäll som helt saknas hos den kaukasiska vingnöten, medan den japanska vingnöten fäller dem under vintern.

 

Syndicate content