Taxus

Till släktet idegran (Taxus) hör åtta arter, som till habitus och egenskaper i hög grad påminner om varandra. Alla är giftiga, långsamtväxande och långlivade barrträd eller buskar. Idegranen är tvåbyggare: hanträden producerar pollen, medan honträden utvecklar röda kottar om hösten, i vilka ett bäraktigt fröhylle eller arillus så gott som helt täcker in fröerna.

Den härdigaste och åtminstone under föregående århundrade i Finland mest planterade arten är Japansk idegran som i östra Asien förekommer i naturenligt tillstånd i färska, näringsrika barr- och blandskogar. Oftast har den ett buskliknande växtsätt och den kan utvecklas till ett upp till 15 m högt träd vars grenar är långa och uppåtriktade som hos flertalet barrträd i Fjärran Östern. Barren har en blekare grön färgnyans än idegranen.

Skotten Robert Fortune introducerade den Japanska idegranen i Europa under 1860-talet. Eftersom den är härdigare än idegranen (Taxus baccata) blev den snabbt en omtyckt prydnadsbuske. Den Japanska idegranen kom till Mustila för första gången i fröform från mellersta Honshu på halvön Kii år 1906. Idag växer de här Japanska idegranarna som små träd väster om bäcken som rinner till Ekskogen. Senare har man gjort försök inom Arboretum Mustila med Japansk idegran av olika ursprung. Alla de här försöken har lyckats bättre än de med idegran.

Läkeidegranen är hemma i stillahavskusten i Nordamerika. Läkeidegranen är ett mycket långsamtväxande litet träd eller buske vars form ofta är oregelbunden. I likhet med andra idegranar är läkeidegranen långlivad och kan uppnå en ålder av 400 år. Med tiden blir trädet ihåligt av röta och att ange den exakta åldern blir omöjligt.

Trädet är sällsynt i Finland och hittas knappast i utbudet hos europeiska plantskolor. På Mustila växer en endaste gammal buske som är låg, knappt högre än en meter, men som klarar sig bra. Den känns lätt igen på sina korta, breda barr.

Ur barken har man utvunnit ämnet paklitaksel (taksol), ett effektivt läkemedel mot cancer, som numera framställs på syntetisk väg för att bespara bestånden av läkeidegran. De nordamerikanska indianerna använde det hårda trävirket bla till harpuner och pilbågar.

Idegranen är det äldsta europeiska barrträdet. Under goda förhållanden kan det växa till en höjd av 15–20 meter, och de äldsta träden har uppskattats vara 1200–1500 år gamla.

Idegranen har högaktats och rönt stor uppskattning allt från den förhistoriska tidens dagar och trädet har också uppfattats som en symbol för döden och det odödliga. Träet är hållbart och segt och har använts inom instrumentbygge till att framställa lutor men också för pilbågar och i armborst. Europas krigiska historia med tillhörande vapenframställning har så gott som totalt utrotat de naturliga bestånden av idegran.

Idag påträffas idegran sällan i naturen. Däremot är idegranen omtyckt som en vintergrön prydnadsväxt som odlas i tiotals till storlek och växtsätt olika former. Idegran används fortfarande i parterrträdgårdar och topiary.

Idegranen är naturenlig i Nordafrika, sydöstra Asien och i en stor del av Europa. Den är inte särskilt vinterhärdig och förekommer i Finland i naturenligt tillstånd endast på Åland. I inlandet klarar den sig inte. På Mustila övervintrar idegranen endast som en marktäckande buske under snötäcket.