Tuijalaakso

Pors, skvattram är en alpros! Släktet Ledum förenades med alprosorna till släktet Rhododendron år 1990 beroende på resultatet av molekylsystematiska undersökningar. Den finländska forskaren Harri Harmaja har på nytt namngivit de flesta kända arter av pors, inklusive den bekanta getporsen, vars vetenskapliga namn numera är Rhododendron tomentosum (tidigare Ledum palustre). Pors korsar sig med vissa arter av alpros, vilket delvis tyder på släktskapet.

I östra Asien växer flere arter av pors som man ännu inte har undersökt eller noggrant artbestämt. Porsen R. hypoleucum påminner till sin blomning om den inhemska getporsen men bladen är bredare och större och tillväxten kraftigare. Bladens undersida har rikligt med vita krulliga hår men sparsamt med bruna. Den här porsen hämtades till Arboretum Mustila i samband med en fröinsamlingsexpedition till Amur år 1976, och from år 1980 har buskarna klarat sig bra i Tujadalen intill spångarna där besökare kan känna deras skarpa odörer i sina näsor.

Skvattram eller getpors (Ledum) fick bilda sitt eget släkte i över 200 år, allt från Linnés tider, tills de efter molekylärsystematiska undersökningar år 1990 förenades med släktet alprosor Rhododendron. Det nära släktskapet mellan getpors och alpros bevisas av fler lyckade korsningar mellan dessa två.

R. diversipilosum växer i Japan och på Sachalin. Den påminner om getpors (R. tomentosum), blommorna är lika stora med samma utseende, men bladen är bredare och större och den har ett kraftigare växtsätt. Den här arten skiljer sig från andra arter av getpors med sina lätt äggformade blad vars undersida täcks av ett tätt lager av vita hår. Dessutom har bladådrorna långa grova bruna hår.

Växten har en speciell doft som påminner om getporsen. Buskarna på Arboretum Mustila har erhållits genom Helsingfors universitets fröinsamlingsresor till Hokkaido år 1993.

Av rariteterna bland alprosor är den här tillsvidare namnlösa hybriden en av de finaste och samtidigt minst kända. Den ursprungliga busken, som växte i Azaleasluttningen i lärkträdens gömmor, har begravats under frodig växtlighet. Som tur var sticklingsförökade man den i tid och planterade den i trakten av gravarna där de fortfarande trivs. De vackert rundade buskarna har haft skydd av snön och blommat nästan varje år med ljusröda, klockformade blommor i slutet av maj, redan innan de flesta andra storblommiga alprosorna slagit ut. Bladet är tämligen runda och röda vid bladsprickningen vilket de också skall vara hos den här hybriden.

Den andra föräldern av korsningen, bronsrododendron (R. williamsianum) är känslig i våra förhållanden men ute i världen har den använts i stor utsträckning inom förädling på grund av sina klockformade blommor, de runda bladen och sitt krypande växtsätt. Catawbarododendron (R. catawbiense) har tillfört vinterhärdighet åt hybriden som växer i Arboretum Mustila. Av samma föräldrar har man erhållit sorterna 'Boccia', 'Minas Grand Pre' och 'Vater Böhlje', av vilka de två sistnämnda också växer i Finland.