Tilia

Glanslinden utgör en trädspecialitet vars ursprung man inte ännu med säkerhet lyckats utreda. Trädet är sannolikt en spontan korsning från Krim där föräldrarna anses vara skogslind (T. cordata) och den sällsynta lindarten (T. dasystyla subsp. dasystyla). Glanslinden påträfffas ingenstans i naturligt tillstånd. Detta har har gjort trädet till ett centralt samtalsämne för botanikerna allt sedan trädet lanserades i Tyskland kring 1860. Tysken K. Koch beskrev och namngav glanslinden i vetenskaplig mening år 1866. Korsningens tilläggsnamn euchlora betyder "äkta grön".

Insekter med sugande mundelar föredrar inte glanslindens blänkande lövverk och därför smutsar trädet inte som andra lindar ner parkbänkar eller bilar med honungsdagg. Bladen klarar sig bra i stadsmiljö. Glanslinden är värd att odlas och man har tagit fram vackert utvecklade träd bl a i Lepaa, Villmanstrand, Vasa och Nokia. I Arboretum Mustila växer en gammal glanslind i Hasselsluttningen.

Skogslindens naturenliga utbredningsområde är Europa och delvis Kaukasien. I Finland sträcker sig området till Vasatrakten. Skogslinden är det nordligaste trädslaget av våra ädla lövträd. Till Finland kom trädet efter den senaste istiden för ungefär 5000 år sedan och redan under stenåldern var skogslinden (eller niinipuu= bastträd) ett viktigt material vid förfärdigandet av olika snörmakeriarbeten. Linden användes ännu på 1800 -talet till produktion av bast. Skogslinden har till stor del försvunnit från sina naturliga växtplatser som resultat av den omfattande basthanteringen som pågick i åratal.

Skogslindens naturliga växtplatser är lundar och lundartade skogsmarker. Kronan är smal och i synnerhet äldre grenar har hängande grenspetsar. Bladen är tydligt hjärtformade, småvuxna och aningen blåskiftande på undersidan. Blommorna är stjärnformade, blekt gula och sitter i små uppåtriktade solfjäderformade blomställningar. Linden blommar i juli, och känns då igen på sina starka nektardofter som lockar till sig stora mängder av pollinerande insekter. Skogslindens små frukter är nästan släta på ytan.

På Arboretum Mustila intill Festplatsen mittemot den japanska läkträdsdungen (Larix kaempferi) växer resliga skogslindar. I Nordbranten planterades skogslindar år 2010 med ursprung i det naturliga lindsortimentet på Iso-Niinisaari i Puruvesi. Read more »

Den vackert formade svartlinden är hemma från nordöstra USA och södra Kanada. Som odlad växer den ännu längre norrut än sin naturliga utbredning. I naturen trivs den i torra eller färska medelbördiga och bördiga löv- och blandskogar, ibland även i bergstrakter.

Svartlinden är ett enstammigt träd med rund och bred krona. De lite hängande grenarna är ljusgrå; färgen syns tydligt om vintern. De mörkgröna bladen är stora, tydligt större än bohuslindens T. platyphyllos blad. Bladens övre och undre sida har ungefär samma färg. De 4-10 klockformade blommorna hänger i solfjädersform. Frukterna är 8 mm stora, runda och släta. Svartlinden får vackert gul höstfärg.

Svartlinden används i stor utsträckning som parkträd i Nordamerika och Europa. Den trivs även i Södra Finland. På Mustila finns svartlind nära Juhlapaikka (Festplatsen) på den varma mullrika sydsluttningen där många arter från östra Nordamerika är planterade. En del av svartlindarna har vuxit upp från frön som insamlats under Arboretumets egna fröinsamlingsresor.