Aristolochia

Den ostasiatiska motsvarigheten till piprankan (A. macrophylla) har först under senaste tid börjat odlas i Finland. Tycker man om piprankans frodighet erbjuder den koreanska piprankan med sina större blad ett lockande alternativ. Arterna skiljer sig från varandra också i blomfärgen. Blommorna hos den koreanska piprankan är gulgröna medan piprankan har rödbruna blommor. Blommorna som påminner om tobakspipor är gömda i bladverket. Vardera rankan gör sig bra i pergolor och portaler ifall platsen inte är för ljus eller öppen.

Den koreanska piprankan som odlats i Sverige har erhållit status av E-planta och anses vara härdigare än piprankan. De unga rankor som växer i Rhododendrondalen inom Arboretum Mustila har sitt genetiska ursprung i trakterna av Vladivostok vid Stillahavskusten och är inte nödvändigtvis lika härdiga som de fröer som kommer från de koreanska bergstrakterna.

I mitten av Hassellunden och på sätt och viss i dess mittpunkt slingrar sig en gammal pipranka runt stammen av en tall till en höjd av över 10 meter och är den enda rankan inom Arboretum Mustila som erinrar om tropikernas repformade lianer. Piprankan är härdig, den trivs i skugga, lämpar sig bra för väggar, vid portaler eller slingrande kring trädstammar. Har den en gång etablerat sig klättrar den snabbt till flere meters höjd.

Piprankan har hjärtformade blad som är stora och mörkgröna. Bladen slår ut sent på våren och hinner inte alltid övergå i höstfärger utan förtvinar i takt med att frosten tilltar. Särskilda pipformade blommor med små frukter sitter gömda i bladverket.