Vitis

Doftvinet är det vanligaste och nordligaste av de naturligt förekommande vinrankorna i Nordamerika. Doftvinet hittas vid flodstränder, skogsgläntor och vägrenar antingen längs marken eller stödjande sig på andra växter. Det engelska namnet frost grape avser inte frosthärdigheten utan erfarenheten av att sockerhalten stiger i köldnypna druvor. Det är i Amerika fortfarande vanligt att till husbehov samla in syrliga men aromatiska druvor direkt från skogen för att saftas eller till sylter. En viktigare roll än att producera druvor har rostvinet haft som råvara för druvförädling och som grundstam för vekare arter. Härdiga doftviner som erhållits genom att korsa äkta vinranka med vilda rankor och druvsorter odlas på områden där mera krävande druvor inte klarar sig. I Finland har man redan länge odlat bla sorterna 'Beta' och 'Valiant' vilka utgör korsningar mellan doftvin och labruskavin (V. labrusca). I Finland förekommer druvorna utomhus endast på varma skyddade ställen men bär inte frukt varje år, men redan ett icke uppvärmt plastväxthus kan säkra skörden.

På Arboretum Mustila förekommer nordliga naturliga arter av doftvin vilka är härdigare än de förädlade sorterna. Också om arboretet med sina skogar inte är den tjänligaste platsen för druvodling har man valt att plantera olika arter vid varma husväggar i hopp om skörd.

Rostvinet är otvivelaktigt en av sin släkts mest prydligaste representanter. Rostvinet är en sommargrön ranka vars vackert ådrade blad under goda förhållanden kan bli tom 30 cm breda. Vinet klättrar med hjälp av klängen och när rankan har etablerat sig växer den mycket snabbt. Till hösten färgas rostvinet med toner av orange, rött och gult.

Rostvinets blomning är obetydlig och de små bären duger inte till vinproduktion men lockar tillsammans med blommorna pollinerare och fåglar. Det östasiatiska rostvinet vill ha ett maritimt klimat men Finlands relativt kyliga somrar har visat sig duga. Rostvinet får regelbundet sina höstfärger vilket rätt tidigt kan konstateras vid Terrassen och Nordsluttningen. Frosthärdigheten kan ändå inte mäta sig med amurvinets (V. amurensis).

Rostvinet mognar bäst mot en solig vägg. Rankan som har ett skört rotsystem har inte konstaterats orsaka skador i grundkonstruktioner varken med skottillväxt eller rotsystem.

Amurvinet är en vackert täckande vinranka som naturenligt förekommer i östra Asien på områden med betydligt kyligare vintrar än vad vi är vana vid. Amurvinet skall klara minustemperaturer under fyrtio grader Celsius utan problem, men den är känslig för sena frostnätter när tillväxten har påbörjats på våren. I Kina har man valt ut de bästa sorterna till vinproduktion. Druvorna ger ett vin av god kvalitet med inslag av smultron och hög syra vilket lämpar sig bra för kinesiska smaklökar.

Också i Europa och i synnerhet i det forna Sovjet har amurvinet korsats med vindruva (V. vinifera) och andra arter av vindruva. Förädlingsarbetet strävar till att ta fram kommersiellt lönsamma sorter av vindruva som klarar av inlandsklimatet i Östeuropa. En av dessa sorter, bl a 'Zilga' har odlats med framgång i Finland.

På Arboretum Mustila förekommer amurvinet endast som en prydnadsväxt och den uppgiften fyller rankan utomordentligt väl. Formen hos bladen är vacker, men mest imponerande är rankans flammande röda höstfärger som ter sig särskilt bra mot mossbelupna eller lavbeklädda stenbumlingar. Rankan förekommer numera på flere olika växtplatser bla a vid de östra delarna av Sydsluttningen och i Rhododendrondalen.