Salix

Sälgen är ett av de mest utbredda träden i Eurasien och trädet förekommer i naturligt tillstånd vid atlantkusten och följer de norra kalla havsvidderna ända till stillahavskusten. Namnet caprea syftar på geten som tidigare matades med sälg som foder (caper=get). Hon- och hanblommorna bildas hos sälgen på egna trädexemplar och tidigt på våren blommar honträden i gula färger längs skogsbrynen. Sälgen utgör vid denna tidpunkt den viktigaste näringskällan för humlor och bin.

Av någon anledning har bland de inhemska träden just sälgen rönt ringa uppskattning. Ofta kan sälgens flertaliga stammar förklaras med att trädet tidigare har misshandlats med lövskäror eller andra röjningsverktyg. Det finns sälgar med olika bladfom och för olika smakriktningar. Också de yngre grenarnas barkfärg varierar mellan ljust grönt till grönt och från individ till individ. På en god växtplats utvecklas sälgen med tiden till ett medelstort träd vars ovala trädkrona småningom förändras allteftersom grenspetsarna vänder sig utåt.

Också växtsättet varierar, och man har inom odlingen tagit fram hängande former med hanplantan 'Kilmarnock' och honplantan 'Weeping Sally'. I handeln förekommer ofta enbart sorten Salix caprea 'Pendula'. Hängsälgarnas grenar tyngs ner så pass kraftigt att kronan lätt bildar en lövkoja för barnen att leka i. Read more »

De silverpilar som odlas i Finland är sinsemellan enhetliga och av allt att döma av ryskt ursprung. Silverpilen är ett vackert träd med sirligt hängande grenar, vars nektarstinna blommor lockar till sig humlor och bin om våren. Trädet har varit populärt som gårdsträd på grund av sina dekorativa silverfärgade blad. Också den grova stammen med sina längsgående fåror och färgtoner ger ett prydligt intryck. Trädet är särskilt vackert när det åldras och grenspetsarna på de stora sidogrenarna börjar hänga. Silverpilens vidlyftiga krona skimrar i rött också under den lövfria perioden från höst till vår.

Silverpilen kommer till sin rätt nära vatten och i kanten av öppna fält. Trädraderna intill Vanajavesi i Aulanko vid Tavastehus har tom en riksomfattande betydelse. Efter 1960 -talet kom silverpilen enligt flertalet personer att användas i onödigt stor utsträckning och trädets popularit sjönk i någon mån. Numera önskar man se flere silverpilar i våra bostadsområden. Av de stora pilar som odlas i Finland är silverpilen fortfarande en av de härdigaste och friskaste.

Silverpilen lämpar sig utmärkt i inhägnader eller rader av beskurna träd vilka har stor betydelse som vindskydd. Det bästa resultatet fås om man årligen skär bort så gott som hela tillväxten i grenverket under året innan. På det här sättet betonas också den silvriga färgen i bladen under växtperioden. Read more »

Öresundpilen hittades i södra Sverige och typiskt för den är långa hängande grenar med smala blad vars yttersta spetsar doppar sig i sundet eller når marken under sommaren. Grenarnas rödgula färger förstärks under vinterperioden och gör trädet spektakulärt också när löven fallit av.

Färgen på grenarna påminner om den kända hängpilen 'Chrysocroma' från vilken man antar att öresundpilen härstammar. Till skillnad från moderträdet är Öresundpilen en honplanta och anses vara mera vinterhärdig.

I Finland har man gjort försök med öresundpilen redan på 1950 -talet, också på Arboretum Mustila, men trädet har inte vunnit fotfäste hos oss. Härdigheten verkar vara tillräcklig för de sydligaste delarna av Finland men en svampsjukdom förfular blad och skott och underlättar övriga angrepp på trädet. Så tycks också vara fallet med den år 2004 planterade öresundpilen som inte har klarat sig bra vid Azaleasluttningen.