Populus

Intill flodstränder på stäppen och i skogsområden i mellersta Asien växer lagerpoppeln med sin oregelbundna bladkrona och sina prydligt krumbuktiga former. De nedersta grenarna är hängande, och grenarna i bladkronan är ljusa. Barken på den krokiga stammen är ljust grå på unga träd men ytterskiktet färgas ljust brunt med stigande ålder. Unga toppskott är smala, kantiga och håriga. Den typiska kantigheten syns också efter tillväxten på bredden som lodräta åsar eller strimmor i stammen. Namnet lagerpoppel syftar på de smala, läderartade och veckade bladen hos unga grenar. Bladen på dvärgskottena är bredare.

Lagerpoppeln hittas hos oss som en relikt av den autonoma tiden i gamla parker. Trädet är härdigt och motståndskraftigt mot sjukdomar, det har en målerisk bladkrona och skulle förtjäna att användas i större utsträckning också i nyare planteringar. Trädet utvecklar rotskott i någon mån men de är inte problematiska på klippta gräsmattor. Endast hanträd odlas så det finns ingen risk för spridning av fröludd med vinden. Däremot kan man om våren beundra fröhängenas färgglada röda ståndare.

Koreapoppeln växer i naturligt tillstånd i nordöstra Kina, på den Koreanska halvön och i ryska Fjärran Östern. I Finland har trädet knappast alls odlats i kommersiell mening och trädet är sällsynt också i andra västländer. Trädets stora, skrynklade blad som på undersidan är lysande vita gör trädet till ett intressant prydnadsträd. Trädet väcker uppmärksamhet också med sin tidiga lövsprickning som i Helsingfors kan inträffa redan i april. Det verkar som om de nya ljusgröna bladen inte heller skadas av frosten.

I motsats till sina västerländska släktingar bildar inte popplarna från Fjärran Östern rotskott. Detsamma gäller koreapoppeln.

Populus cathayana hör till den väldoftande gruppen av balsampoppel och växer i floddalar sina hemtrakter till ett över 30 meter högt träd. I Finland blir det mindre. Grenarna är uppåtriktade, toppen är smal och bladverket har en levande ljusgrön nyans. I likhet med andra asiatiska popplar är trädet mycket friskt. Stubbskott utvecklas inte.

Träden i Arboretum Mustila har sitt genetiska ursprung i sydöstra Manchuriet i naturskyddsområdet i Baishilazhin. De har erhållits av Botaniska trädgården vid Helsingfors universitet och de planterades år 2006. Deras vinterhärdighet har hittills varit utomordentlig.