Picea abies

Granen är vårt andra mest utspridda trädslag. När inlandsisen smälte och drog sig undan blev granen det sista trädslaget som i motsats till övriga trädslag spreds till Finland österifrån. För ca 5000 år blev klimatet kyligare och fuktigare vilket gav granen konkurrensfördelar i förhållande till tidigare etablerade lövträd. Granen nådde sin nuvarande skogsgräns för 3000 år sedan, aningen mera söderut än tallen.

Granens utbredningsområde är enormt och sträcker sig från trakterna av Atlanten till ryska Fjärran östern ända till Amur. En del forskare ser (Picea obovata eller Picea abies subsp. obovata), som förekommer i norra Europa och Sibirien, som självständiga arter eller underarter. Granen har anpassat sig till ett mera kontinentalt, kallare klimat och kargare marker och skiljer sig från granarna i Europa genom sitt kortare och rundare barr. Den europeiska granens kottar är långsmala med spetsiga kottefjäll. Största delen av granbeståndet i Finland är en mellanart (Picea abies subsp. x fennica) av den europeiska och sibiriska granen.

Granen utgjorde ett huvudsakligt inslag i trädbeståndet vid Hembackavägen där Nordsluttningen numera ligger innan Arboretum Mustila bildades. Delvis finns de här över 100 -åriga granbestånden kvar med sin trolska stämning av urskog. Träden når så småningom slutet på sin levnadsbana och utsätts för angrepp av olika slag. Read more »

Hänggranen är den mest betydelsefulla särarten av barrträd som påträffats i Finland. Denna speciella form av gran (Picea abies) har ett smalt växtsätt med gracila, långa och hängande grenar. De bästa finska exemplaren ser ut som smala pelare där stammen skyms helt av de hängande grenarnas tättsittande barr.

Naturenligt förekommer hänggranen på ett tiotal ställen samt på endel områden i Eurasien där granen är utbredd. Ett välkänd förekomst av hänggran finns i Sälinkää (Sellinge) i Mäntsälä med sitt bestånd av ca 30 exemplar av vilka några är dikotypa granar, dvs den nedre delen av trädet ser ut som på en vanlig gran medan toppen har hänggranens typiska form.

Hänggranarna är vackrast i grupper och de smala träden ryms bra på mindre tomter. Hänggranen har använts inom skogsnäringen för att öka andelen stammar per ha. Hänggranen förökas vegetativt med sticklingar eller genom inympning på grundstam av gran. Den största samlingen kloner finns i Högfors i privat ägo.