Petasites

I maj när växtsäsongen just har startat och det ser lite ödsligt ut, stiger det upp ur jorden gulgröna blomställningar med runda huvuden. Bitterskråpets växtordning är densamma som tussilagons (Tussilago farfara) , storleken är dock en helt annan. Efter blomningen fylls bitterskråpets växtplats av verkligt stora, runda och veckade blad på tjocka skaft. I Japan kallas denna växt för japansk rababer och man har även ätit den. Numera rekommenderar man dock inte att använda bitterskråpet som föda eftersom man i det har hittat skadliga och till och med farliga ämnen.

Bitterskråpet trivs i mullrik, fuktig mark. Växtplatsen borde vara relativt skyddad för att undvika att bladen trasas av vinden. Växtbesdtåndet breder ut sig med åren så tillräckligt med utrymme bör reserveras. Bitterskråpet kan förökas endast vegetativt, för så vitt men vet finns det endast hanplantor i Finland.

Det lönar sig att tänka efter två gånger innan man planterar bitterskråp eftersom det är mycket besvärligt att slippa av med. Det kraftiga rotsystmemet kan gå ner till över en meters djup. I Mustila har man förhindrat utbredningen genom att plantera det i en fuktig sänka i övre kanten av Azaleasluttningen. Omgivningarna är för torra för bitterskråpet så den som problematisk ansedda växten hålls snällt i sin grop.