Fagus sylvatica

Bokens rödbladiga underarter har fått olika namn och det förekommer en brokig skara principer för att ge dem sina namn. Typisk är att ordet purpurea förekommer i en eller annan form. Man anser att bokens rödbladiga underarter fick sin början av ett träd som växte i Thuringen i Tyskland under 1700 -talet och de första bokarna med röda blad uppenbarade sig för första gången i plantskolekataloger i början av 1800 -talet. De rödbladiga arterna kan också förökas med fröer och det finns variationer i den röda nyanserna. Beroende på underarten kan bladens färger bibehållas eller nästan helt försvinna under samma växtperiod. Oftast är bladen ändå röda under lövsprickningen och senare på hösten.

Trädet blir storvuxet med en rundartad krona som kräver mycket utrymme och det kan leva i hundratals år. Alltså inget val för den lilla trädgården. Trädet har visat sig vara rätt härdigt vid sydkusten i Finland vilket kan bero på dess kontinentala ursprung.

I Alppiruusulaakso (Rododendrondalen) på Mustila får man lite känsla av äkta bokskog. I den humusrika jorden i Rododendrondalen och i skydd av det övriga trädbeståndet klarar sig en ståtlig och två mindre bokar bättre än på Etelärinne (Sydsluttningen) där bokarna fryser ner till marken under kalla vintrar.

Finast är bokarna om våren när den genomskinliga lövskruden låter det sagolikt gröna ljuset sila igenom, samt i oktober i koppar- eller bronsglödande höstfärg. Härdigare bokar har man traditionellt letat efter i de nordligaste förekomsterna i Sverige. Sedan insamlingsresan år 2005 i Slovakien har Mustila letat efter vinterhärdig bok även i Östeuropas bergstrakter där man vet att boken på vissa platser tål till och med -40 grader.