Pinus

Tallarna (Pinus) är det dominerande släktet på norra halvklotet med flesta barrträdsarterna och största utbredningen bland alla trädsläkten. Bland lövträden är det endast ekarna (Quercus) som hör till samma serie.

I Finland och på stora områden i nordliga Eurasien är furu ett viktigt träslag ekonomiskt. Inom skogsskötseln försöker man låta unga tallar växa tätt för att under kronorna med åren skulle bildas möjligast långa och raka kvistfria stockar. På gårdar och andra öppna platser får tallen grova grenar och bred krona. Vindpinade bergtallar är mycket måleriska och är säkert de träd våra bildkonstnärer flitigast avbildar.

I naturen hittar man även tallar med speciella avvikande former, om än inte lika många som granar. Många har sett häxkvasttallar, ovanligare former är bland annat knöltall, guldtall, ormtall och kvasttall.

På Arboretum Mustila har tallarna haft en viktig position ända från arboretumets tillblivelse. Långt över hundra år gamla furor skapar med sina kronor ett skyddande mikroklimat åt ömtåligare arter, skyddar för den brännande vårsolen, låter lämplig mängd ljus sila igenom grenarna under sommaren och tränger sina rötter djupt ner i marken och låter skogens mindre växter utnyttja den näringsrika ytjorden.

Rödtall växer naturenligt i de nordöstra delarna av Nordamerika, i östra Kanada samt kring de stora sjöarna, i ett på finskt maner tjänligt klimatområde. Rödtallen utgör för oss en av de mest lovande tallarterna av utländskt ursprung. Rödtallen växer sig inte särskilt stor men den blir mycket vacker. Stammen går i rött som vår inhemska tall (P. sylvestris) men barren är mycket längre, tom 15 cm långa, och sitter fast på trädet från fyra till fem år.

Man har utan större framgång redan länge försökt odla rödgranen i Europa. Det största plantspillet inträffar under vintern efter sådden när snömögel (Monographella nivalis) till största delen förstör plantorna. Detta inträffade i Arboretum Mustilas tidigaste försök med rödgran men också alldeles nyligen. Klimatmässigt är rödtallen härdig hos oss. Detta påvisas av de unga ståtliga träden i Helsingfors botaniska trädgård.

Dvärgtallen har ett busklikt växtsätt med långa ovantill vackert blågröna och undertill gröna barr i grupper om fem, precis som hos den närbesläktade sibiriska cembratallen och koreatallen (P. cembra ssp. sibirica och P. koraiensis). Trädet förekommer naturligt inom vitt utbredda områden i nordöstra Asien på öppna och snörika ställen eller i bergstrakter ovanför trädgränsen på karga klippor. Trädet växer tillsammans med kryptuja (Microbiota decussata) på de övre sluttningarna av bergsmassivet Sihote-Alin. Trädet bildar ogenomträngliga snår. Till sin höjd är det oftast 1-2 meter, ibland högre på naturenliga platser. Dvärgtallens kottar sitter i små klasar, de är runda men mindre än hos cembratallarna. Också dvärgtallens fröer samlas in och används som näring.

Dvärgtallen anses vara den prydligaste av alla busklika tallar. I Finland har den använts i rätt ringa utsträckning också om den anses klart dekorativare än bergtallen. Enligt Arboretum Mustilas erfarenheter är skönhetsvärdena relativa. De bästa dvärgtallarna bla a fråm Kamtjatkahalvön trivs bra och utvecklas till vackert yviga buskar medan andra dvärgtallar på samma växtplats lider av svampsjukdomar som förstör barren. Det verkar som om stigande ålder gör dvärgtallen benägen att förtvina på samma sätt som den sibiriska cembratallen och koreatallen.