Pinus

En bulgarisk forstmästare levererade frön av makedonisk tall till Arboretum Mustila redan år 1907. Fröerna var insamlade i bergskedjan Rila, som trots sitt sydliga läge har låg medeltemperatur och där snön smälter först i juni. Den makedoniska tallen växer i bergstrakterna på Balkan som en relikt av europeiska skogar före istiden. Förutom i Bulgarien och Makedonien förekommer trädet i trakterna av sjön Prespa i Albanien.

Av gruppen fembarrade vittallar är den makedoniska tallen det enda trädet som verkligen bra har trivats i Arboretum Mustila och ett av de sällsynta trädslag bland Arboretum Mustilas skatter som också har funnit sin plats inom trädgårdsanläggning och utbudet hos plantskolor. Den makedoniska tallen är härdig mot flertalet skador och avviker från övriga tallar med att trivas i skugga nästan lika bra som granen. I motsats till till cembratallen (Pinus cembra) förtvinar inte den makedoniska tallen vid stigande ålder utan blir yvig och bred i öppna lägen.

Dungar med makedonisk tall finns inom Arboretum Mustila på fem olika områden och trädet ser ut att trivas lika bra på varje område. Stämningen i de här dungarna avviker helt från den i finska tallskogar. I skuggorna av de långa blågrå barren mellan granlika stammar bildas ett vackert och stämningsfullt skymningsljus. En mjuk barrmatta täcker marken och här och där ligger kottar av den makedoniska tallen utspridda och lockar till sig nötkråkan (Nucifraga caryocatactes) under dess höstliga flyttningsresor.

Bergtallen förekommer i naturligt tillstånd i Pyreneerna, Alperna, Karpaterna, i de norra delarna av Apenninerna, samt i bergstrakter på höjder mellan 1000 och 2000 meter på Balkanhalvön. Den bildar täta parkliknande trädbestånd eller vidsträckta oigenomträngliga växtbestånd som förhindrar erosion och snöskred medan de samtidigt skyddar ett flertal levande organismer.

Bergtallen har med tiden utvecklat flere lokalvarianter som skiljer sig från varandra på grund av den stora variationen av växtplatser. Den egentliga bergtallen (P. mugo subsp. mugo) är en känd flerstammig prydnadsbuske som är hemma i de östra och södra delarna av utbredningsområdet. Efter den har man uppkallat flere små- och tättväxande former, varianter och underarter. I den västra delen av utbredningsområdet kan man ställvis påträffa en annan underart nämligen den franska bergtallen, (P. mugo subsp. uncinata) som är ett litet enstammigt träd.

Redan före krigen planterade man bergtall på Arboretum Mustila på för bergtallen karakteristiska växtplatser som klippskrevorna vid Kenkäkallio, i närheten av Helanterinkallio och Aarremäki i Nokkala där de fortfarande förekommer. Ett antal gamla franska bergtallar växer väster om lärkdungen med (L. decidua var. polonica).

Med cembratall menas hos oss nästan alltid sibirisk cembratall (P. cembra subsp. sibirica) eller äkta cembratall (P. cembra subsp. cembra). Koreatallen är mycket mera sällsynt än dessa två. De påminner alla om varandra - de tydligaste skillnaderna ses i kottarna.

Koreatallen är ett långlivat och långsamtväxande träd. Ung är den kägelformad, men i takt med stigande ålder breddas toppen. Barren sitter i grupper om fem, och deras smala ventilationsspringor ger trädet blågröna framtoning en ljusare effekt. Kottarna är 10-15 cm långa och kottefjällens spetsar bakåtvända. Fröerna sprids inte från kottarna, utan kottarna faller hela till marken. I praktiken är så inte alltid fallet. Både djur och människor konkurrerar om kottarnas grovskaliga fröer som är nötaktiga och näringsrika. Kottarna samlas in i stor utsträckning och fröhandel är en viktig utkomst i östern.

Det finns varierande uppgifter från sydkusten till Joensuu om koreatallens härdighet i Finland. Det finns exempel på unga träd och kottproducerande träd som har trivits bra men det finns också exempel på motsatsen.