Pinus

Kontortatallen är hemma i ett smalt område i nord-sydlig riktning i Klippiga bergen i de nordvästra delarna av Nordamerika. Trädet är smalt i toppen, det har dubbla barr som lätt känns igen genom att de är längre, grovare, mera vridna, samt blekare gröna än barren hos tallen (P. sylvestris). Barken på trädets stam är tunn och mörkgrå, påminnande om granen, utan den typiska rodnaden eller den tjocka bark som utvecklas med åren hos inhemska tallar. Kontortagranen är ett pionjärträd som sprids efter skogsbränder och vars kottar oftast öppnas först efter branden.

Kontortatallen, tidigare känd som murraytall (P. murrayana), har näst efter lärkträdet odlats mest i Finland av alla utländska barrträd. Det har använts i ekonomiskogar som ett snabbväxande träd som också klarar sig i lerjord på grund av sitt rotsystem. Trädets popularitet har varierat i årtionden. Trädet har inte etablerat sig i storskalig produktion av ekonomiskog och som prydnadsträd är det närmast en kuriositet.

Man skiljer mellan två underarter av cembratall. Av dessa växer alpcembratallen (P. cembra subsp. cembra) i mellersta och östra Europa Europas bergstarkter medan den sibiriska cembran (P. cembra subsp. sibirica) förekommer vidsträckt utbredd i Sibirien öster om Ural. Avståndsmässigt skiljs de åt av tusentals kilometer, men till den yttre formen ses skillnaden endast i den sibiriska cembratallens långsmala form av kotten och på de blänkande knopparna.

Cembratallen är ett vackert träd med tät och yvig rundväxande krona, vilkas raka, styva och mörka barr sitter i grupper om fem. Kottarna formade som tunnor faller hela till marken och fröerna sprids i jorden först när kottarna förmultnar. Fröerna innehåller rikligt B -vitamin och andra viktiga näringsämnen viktiga för både djur och människa.

Den sibiriska cembratallen är ett av de första till Finland importerade prydnadsträden, och som prydnadsträd odlas det också hos oss för det mesta. Visserligen importerades trädet som näringsväxt under nyttans tidevarv i slutet av 1700 -talet och i slutet av 1800 -talet under hungerårena.

Cembratallarna är långsamtväxande och långlivade träd. I sina hemtrakter kan de bli tom 800-1200 år gamla. Däremot är de kortlivade i Finland och förfaller redan som unga av minsta lilla skugga. Så är fallet också med cembradungen intill Kausalavägen på Arboretum Mustila. I öppna lägen behåller träden sin yvighet under längre tid. Bäst verkar den sibiriska cembratallen klara sig i östra och norra Finland. Read more »

Banksianatallen är ett litet, oregelbundet format träd med brungrå stam, vid krona och korta, styva barr. Gamla träd kan innehålla mängder av kottar eftersom mogna kottar inte faller ner. Hettan av skogsbränder får kottarna att öppna sig och sprida sina fröer.

Banksianatall växer på låglänta marker i Nordamerikas barrskogsområden där också de minst fördelaktiga växtplatserna duger. I Finland ser man sällan banksianatall. Trädet har ett kärvt men vackert utseende och kunde därför med fördel planteras tex i samband med öppna platser och modern arkitektur där kronan kan utvecklas i sidled.

På Arboretum Mustila har man odlat banksianatall redan från början av verksamheten men trädet har varken motsvarat uppställda ekonomiska eller prydnadsmässiga krav. A.F. Tigerstedt, grundaren av Arboreum Mustila, var mycket missnöjd med trädet, som han beskrev som krokigt och skrangligt.

Banksianatallen är uppkallad efter Sir Joseph Banks. Under slutet av 1700 -talet och början av 1800 -talet gjorde han som forskningsresande flere expeditioner. Den första gick till Kanada. Han rönte berömmelse för sin seglats till Australien på skeppet Endeavour tillsammans med kapten Cook.