Cornus alba

Videkornellen är en underart av den amerikanska kornellen men den kan också ses som en egen art. Till sitt växtsätt är den lägre och mera hängande än C. alba subsp. alba och breder därför snabbt ut sig på det för korneller typiska sättet.

Videkornellen blommar i vitt i juni och får på hösten ljust blåa eller vita bär. Årsskottena är gröna på våren men byter senare färg och blir röda. Äldre buskar har ljusbruna stammar med uppsprickande bark. Man kan bibehålla färgen i busken genom att avlägsna gamla grenar.

Videkornellen är en bladrik, tät buske vars årskott färgar vinterlandskapet. Busken gör sig bra mot en ljus eller mörk bakgrund tex mot en vägg eller stenbumling på gårdsplanen. Flere underarter av kornell odlas just för sina granna färgers skull. Underarten 'Flaviramea', gullkornell, är en allmänt förekommande trädgårdsväxt med gula årsskott.

Nordamerikas indianer använde videkornellen som läkeväxt och barken till färgberedning. Den har också använts till att binda korgar.

Cornus är det namn romarna gav åt körsbärskornellen (C. mas). Ordet cornus betyder också horn och beskriver möjligen träets hårda och sega egenskaper. I våra dagar ingår i släktet Cornus två örtartade och ungefär 40 vedartade växter som förekommer i naturligt tillstånd huvudsakligen i Eurasien och Nordamerika.

Cornus alba subsp. alba är en bredvuxen buske, vars nedre grenar når marken där de också kan rotas. Blomkvastarna är vita. De runda bären är märkvärdigt vita med blåa inslag. Bladfästets och grenarnas färger varierar och mera färgstarka varianter säljs som underarter i handeln. En av de populäraste har varit korallkornellen (C. alba 'Sibirica') vars grenar i ljus omgivning blir kraftigt röda i synnerhet vintertid.

Videkornellen (C. alba subsp. stolonifera) är en underart som skiljer sig från den förstnämnda med sina avlånga blad, aningen tidigare blomning , rundare vita bär och rikliga utveckling av rotskott.