Amurklematisen kommer från nordöstra Asien kring trakterna av Ochotska havet. Klematis kallades tidigare för skogsranka och amurklematisen hör i sina hemtrakter till undervegetationen i skogen. Den slingrar sig ofta på buskar. På Arboretum Mustila klättrar en amurklematis med sitt genetiska ursprung i Kamtjatka runt stammen på en åldersstigen manchurisk valnöt (Juglans mandshurica) till en höjd av 3-4 meter och blommar rikligt.
Amurklematisens blad ser ut som tjockare blad av sibirisk klematis (C. sibirica) eftersom de enskilda småbladen är bredare. Också hyllebladen är bredare vilket gör att amurklematisens blommor verkar rundare än blommorna hos den sibiriska klematisen. Den huvudsakliga blomningen sker om våren men under sommaren uppenbarar sig igen nya violettblåa blommor.
Amurklematisen blommar på gammal ved. Om tex sorken har ätit av skaften vid roten kan man inte räkna med blomning under den följande växtperioden. Å andra sidan kan man i odlingen av plantor få de första blommorna redan vid 10 cm höjd, eller genast när årsskottena har förvedats. Blomfärgen varierar från ljusa violetta nyanser till mörkare beroende på från vilket utbredningsområde plantan kommer ifrån. På samma sätt varierar härdigheten.
English
Suomi
Русский
Svenska