Celtis occidentalis

Celtisen är nära släkt med almen (Ulmus). Bäralmen är den ena av två nordamerikanska arter. Den växer på vidsträckta områden i den milda växtzonen och klarar tom präriens torra och isande kalla vinterklimat. Bäralmen har aldrig spridit sig i Europa fastän den hämtades hit redan på 1600 -talet. Celtisarna har ett vackert livfullt grönt lövverk med upptåtriktade grenar som i sina yttre spetsarna böjer sig neråt och bildar en vacker krona. Små oansenliga blommmor under våren utveklas till små stenfrukter som under sommaren färgas röda för att senare övergå i blått. Bären är ätbara. Smaken har jämförts med smaken hos dadel men bären plockas knappast alls eftersom det inte finns så mycket att äta runt den stora kärnan. Bären uppskattas däremot av flere fågelarter och av andra djur i skogen.

Hos oss har man inte ännu någon långvarig erfarenhet av att odla bäralm men unga träd har tillsvidare klarat sig bra hos trädentusiaster i södra Finland. De bäralmar som finns på Arboretum Mustila har dragits upp från fröer insamlade under fröinsamlingsexpeditionen år 1993. De plockades vid södra stranden av Manitobasjön där det existerar en särskild synnerligen nordlig förekomst som en relikt av den varmare klimatperioden.