Skip to main content

Caragana

Caragana turkestanica - turkestansk karagan

Den här ärtbusken kommer från Turkestan i mellersta Asien. Den påminner mycket om sin östliga släkting sibirisk ärtbuske (C. arborescens) som hos oss används allmänt som häckväxt. Bladen hos den turkestanska karaganenär något mörkare och busken blir inte lika stor som den sibiriska ärtbusken. Busken blommar i gult om våren och utvecklar baljor på ärtväxters vis.

I Finland har man ännu ringa erfarnhet av den turkenska karaganen men Arboretum Mustilas erfarenheter tyder på att den är mycket härdig. Den är inte lika mottaglig för mjöldagg som den sibiriska ärtbusken och kunde därför få en roll som ersättande alternativ i anläggningsarbeten. Den trivs också i kargare förhållanden eftersom ärtväxtens rötter förmår binda luftens kväve.

 

Caragana frutex - lyckobladsbuske

Lyckobladsbusken blommar i juni med ärtväxternas gula fjrärilslika blommor i rikliga mängder. Den gör skäl för sitt namn genom sina klöverlika ljustgröna blad. De består av fyra småblad som till formen är motsatt äggrunda, trubbiga och taggiga, där bladens mittlinje fortsätter med en tagg.

Lyckobladsbusken är en vacker och härdig prydnadsväxt. Den klarar kalla vintrar, den är frisk, den kräver ingen särskild vård och utvecklar inte rotskott. Den trivs på soliga platser också i sandig jord och i likhet med andra ärtväxter binder den kväve med rotsystemet. Den kan också användas som häckväxt.

På Arboretum Mustila växer lyckobladsbusken i Sydsluttningen på ett för skuggigt ställe för att den skall komma till sin fulla rätt.

 

Caragana arborescens - sibirisk ärtbuske

Den sibiriska ärtbusken som förekommer naturenligt i Sibirien och de nordöstra delarna av Kina hämtades till Finland på 1740 -talet. Pehr Kalm införde fröer till Finland från St. Petersburg med avsikten att skapa en ny nyttoväxt men för det ändamålet lämpar sig inte den sibiriska ärtbuskens något giftiga baljor. Däremot har den här nykomlingen från 1700 -talet använts intill våra dagar som prydnadsväxt i trädgårdar, parker och i planteringar intill våra järnvägsstationer. Denna stora buske med uppåtriktade grenar är allra vackrast när den blomar i juni med de för ärtväxterna typiska fjärilslika gula blommorna.

Näst efter häckhagtornet (Crataegus grayana) är den sibiriska ärtbusken den hos oss mest använda plantan i beskurna häckar. Ärtbuskens mjuka grenar är lättare att beskära än de taggiga och styva grenarna hos häckhagtornet, och kvistavfallet lämpar sig bra i komposter och som täckningsmaterial. Användningen har ändå avtagit eftersom i synnerhet beskuren sibirisk ärtbuske ofta hemsöks av mjöldagg som färgar bladen gråa. Den härdiga sibiriska ärtbusken trivs allra bäst frittväxande och utan beskärning på soliga, torra växtplatser antingen som häckväxt eller vindskydd.

 

Kasvin perustiedot
Suku: 
Syndicate content