Den japanska azalean växer på alla fyra japanska huvudöar. I motsats till flere andra azaleor är den ingen naturlig skogsväxt. I söder växer den på heta grässlätter och bergiga sluttningar, mera norrut vid kärrkanter, på klippor, i buskmarker och på hedar. I de södra delarna av sitt utbredningsområde är buskarna antingen gul- eller rödblommiga, medan de mera norrut oftast är rödblommiga. Blommorna är större och har bredare kronor i jämförelse med de amerikanska azaleorna.
Den japanska azaleans tidigare namn, parkazalea, berättar om växtens långa odlingshistoria i Finland. Den var under en lång tid den mest importerade azalea-arten och den kan fortfarande påträffas i gamla planteringar här och där i södra Finland. De nordligaste ursprungena är tämligen vinterhärdiga, också om knoppar och kvistar i bladkronan kan få frostskador. Azaleor från Arboretum Mustila och från andra växtplatser där de trivits bra användes också i Helsingfors universitets förädlingsprojekt av azaleor.