Prunus

Bergkörsbäret är ett litet eller medelstort träd med regelbundna former som blommar tidigt om våren. Under sin kortvariga blomning är hon trädgårdens obestridliga prinsessa. Hela trädet kläs in i rosenröda, rätt stora körsbärsblommor. Blomningens tjusning understryks av den korta blomningen som kan vara över på en vecka.

Efter blomningen spricker bladen ut i vackert bronsfärgade nyanser för senare övergå i grönt som till hösten färgas i orangerött. På vintern kommer stammen till sin rätt med sina ljusrandade kastanjbruna stammar mot den vita snön.

Bergkörsbäret hör hemma i Japan, Korea, ryska Fjärran Östern och bla på Sachalin. Som en bergssort är den märkbart vinterhärdigare än förädlade sorter av japanska körsbär, och man kan väl odla den på fördelaktiga växtplatser upp i mellersta Finland. På Arboretum Mustila förekommer bergskörsbär av olika genetiskt ursprung som varierar till sitt växtsätt eller blomning.

Det amerikanska häggkörsbäret är speciellt tilltalande när det blommar i vitt med flockblommiga blomställningar i maj. Frukterna mognar på sensommaren och är röda stenfrukter stora som ärter och till smaken sura eller bittersöta. Bladen är smalt ägrundade och får till hösten vackra färger i rött eller gulrött. Bladkronan är smal och luftig. Grenarna är oftast upprättväxande medan grenarna hos sorten 'Bertta' hänger tydligt.

Amerikanskt häggkörsbär planterades i början av 1930 -talet vid Sydsluttningen på Arboretum Mustila, därifrån den på 1970 -talet togs till plantskoleförökning. I våra dagar används trädet allmänt som prydnadsträd i södra och mellersta Finland. Också i arboretet förekommer trädet på olika ställen, bla i Hasselsluttningen och intill utkanterna av Ekskogen. Träden sprids med rotskott men också fåglarna hjälper till att slumpmässigt sprida rymlingar i parken. Det amerikanska häggkörsbäret är ett pionjärträd i sina hemtrakter i Nordamerika och det dyker snabbt upp efter skogsbränder.

Häggen som förekommer i hela Finland har välsignats med den generösaste blomningen av alla inhemska träd. Den utgör en väsentlig del som kulturväxt i det finländska landskapet där den förekommer längs uppröjda åkerkanter, intill brunnar och naturliga källor. Sluter man ögonen och föreställer sig landskapet medan morgonkylan avtar kan man förnimma doften av blommande hägg. Då har bladen redan slagit ut och den kraftiga längdtillväxten inletts för att så småningom avta.

Häggen utvecklar rotskott och typiskt för dem är att det från grenbågarna som tyngts ner av snön växer lodräta rader av adventivknoppar. De toppskott som böjts ner av snön kan lätt rota sig och utgör en del av häggens utmärkta utbredningsstrategi. Också fåglarna gör sin beskärda del och sprider häggens bär till nya växtplatser.

Häggens blomställning är en mångblommig, lång klase som senare mognar med svarta bär. Den beska smaken sitter i fröerna som innehåller små mängder av amydalin medan barken och trävirket innehåller högre halter av det giftiga ämnet. Genom att placera häggkvistar runt ömtåliga stammar kan man hålla harar och andra fyrfota djur på avstånd.