Prunus

Ett av de väsentliga inslagen i den japanska trädgården är de blommande körsbärsträden. De egentliga japanska prydnadskörsbären är ju inte så vinterhärdiga i Finland och därför är alla alternativ välkomna. Kurilerkörsbär är ett av de minsta och härdigaste. Det blommar i början av maj med svagt rosa, nästan vita blommor. Om hösten följer en andra period av färgprakt när bladen får en glödande orange höstglöd.

Kurilerkörsbäret hämtades i tiden från de nordligaste delarna i Japan som odlingsväxt, och ibland kommer plantor till plantbutikerna och för utplantering i städerna. Kurilerkörsbästräden på Mustila har en annan historia: de har köpts som frö från ryska Fjärran Östern i millennieskiftet, och är troligen från öarna Sachalin eller Kunasjir. Både lövsprickningen och blomningen börjar lite tidigare än hos plantskolornas stammar.

Det ostasiatiska häggkörsbäret odlas irriterande sällan i Finland. Blomningen kan inte mäta sig med andra körsbär som blommar på bar kvist men tack vare sitt vackra växtsätt och goda vinteregenskaper utgör trädet ett utomordentligt tillskott till vårt utbud av blommande träd. Häggkörsbäret blommar i vitt efter bladsprickningen. Trädet utvecklas till ett vackert flerstammigt småträd med grenar på olika nivåer. Ställningen på bladen visar att häggkörsbäret klarar sig bättre i skugga än de flesta andra körsbär.

Häggkörsbärets blomklasar bildas på korta taggiga fruktsporrar som man inte har vant sig vid i släktet Prunus. Blommornas stödblad sitter kvar medan de svarta beska bären mognar. Bladen är fyrkantiga, avlånga och har sågtänder. Höstfärgen varierar efter ursprung och växtplats från gulbrunt till ljurött eller rostrött.

Vejksel kommer från Europa och Mellanöstern. Vejksel har odlats sedan länge över hela världen och har i stor utsträckning använts som grundstam för surkörsbär (Prunus cerasus). Speciellt i Nordamerika används vejksel som häckväxt och den har spridits vidare med fåglar. Samma sak har inträffat på Stora Karlsö på Gotland. Vejksel används industriellt för sin aromatiskt doftande bark som innehåller kumarin.

Trädet blommar vid bladsprickningen med små, vita blommor som bildar klasar med upp till tio blommor på fjolårsskottena. Blommorna är små men förekommer i rikliga mängder som inte skyms av bladen utan ger träden ett intryck av att vara inklädda i vackert vita dok. Blomningen är överdådigast på ljusa växtplatser med mager jord.

Frukten är en aningen bitter stenfrukt som i augusti mognar och blir svart. Bären är små och det finns inte så mycket att äta av i dem, men deras kryddstarka arom är speciell och angenäm. De små bladen är runda, avsmalnande och sitter länge kvar i trädet ända tills den första starka kölden. Vinterhärdigheten hos vejkseln som planterades på Arboretum Mustila år 1996 är bra och träden är av ryskt ursprung.