Sävenbom förekommer naturenlig i de sydöstra delarna av Europa, i Alperna, Karpaterna, östra Sibirien samt i mellersta Asien på höjder mellan 1000 och 1300 m. Den växer invid skogsgränsen och i bergstrakternas buskområden.
Den variant av sävenbom, (J. sabina var. davurica) som förekommer i fjärran Östern har i fullvuxet tillstånd också nålformade barr medan barren hos sävenbom enbart är fjällformade.
Sävenbom har ett lågt växtsätt som breder sig ut över sin växtplats men den kan också få formen av ett 3-5 m högt träd. Den klarar torka och solgass och växer ofta i sydslänter där övriga träd och buskar inta kan konkurrera med den. Som andra enar är den en tvåbyggare. Honplantorna får små ovala blåsvarta bärkottar. Trots sitt namn är sävenbom giftig. Grenar och barr innehåller den giftiga eteriska sävenbomsoljan som vid varm väderlek är starkt doftande i terrängen och som kan åstadkomma hudutslag vid den enklaste beröring. Som prydnadsväxt är sävenbom omtyckt och i handeln förekommer flere underarter.