Den mest iögonfallande egenskapen hos hiba är ändå den glänsande, plastliknande ytan på de stora fjälliknande barren med sina ljusgråa undersidor. Det konstgjorda utseende har gjort trädet populärt i våra trädgårdar, och populariteten minskas inte av hibans långsamma växtsätt och de tättsittande städsegröna barren.
I Japan ingick hiba som en av arterna bland ”Kisos fem heliga träd”. Sedan 1700 -talet fick de här träden inte fällas utan de reserverades för den kejserliga familjen och religiösa byggnader. I sitt hemland växer trädet på bergsluttningar ända ner till Hokkaidos sydspets.
I Finland ser man hiba närmast som en del av blomsteruppsättningar. Hiba är hos oss härdig vid sydkusten och kan långsamt växa sig till ett träd på någon meter. I de inre delarna av landet fryser den lätt ovanför snötäcket. Arboretum Mustila har flere gamla buskar med en höjd kring 1-1,5 meter samt två trädliknande exemplar. Sannolikt har de klarat sig tack vare sin skyddade växtplats.