Finnoxeln upptäcktes i Finland och därför ett inhemskt träd. Förvisso har man förutom i sydvästra Finland också påträffat trädet i naturenligt tillstånd på öar i Sverige och i Norge. Pehr Kalm gav trädet namnet Sorbus fennica, men numera använder man det tidigare av Linné angivna namnet S. hybrida med vilket han påvisade att trädet i fråga var en korsning eller hybrid. Han antog att rönn och oxel var föräldrar, men vetenskapen har senare påvisat, att arvsanlagen vid sidan av rönn också innehåller spår av vitoxel (S. aria). På grund av sin anlagstyp är trädet både inhemskt och aningen exotiskt. Med de här karaktärsdragen har Dendrologiska Sällskapet gett trädet en särställning som sitt märkesträd vilket ju kan vara av intresse för besökare. Finnoxeln är ett friskt träd, som lämpar sig för offentliga planteringar och tom som formklippt häck. Vid basen av blommande grenar sitter dubbla parflikiga blad med grågrönluddig undersida. Blomkvasten är som hos rönnen gräddfärgade och doftande. Runda, röda och söta bär mognar i september.
De små olikheter som finnoxeln uppvisar kan förklaras med att korsningarna har genomförts vid flere tillfällen och vid olika växtplatser. Finnoxelns fröarvingar är oftast kloner av moderträdet men finnoxeln kan också korsa sig med någon annan art av rönn.
English
Suomi
Русский
Svenska