Philadelphus

Den för all bekanta 'jasminbusken' eller doftschersmin är en av de äldsta prydnadsbuskarna hos oss. Den började odlas i Europa på 1500 -talet och kom till Finland ett par århundraden senare.

Busken kan bli över 2 meter hög och den blommar i slutet av juni eller början av juli med starkt doftande vita blommor som sitter i grupper om 5 eller 7 i blomställningarna. Trots sin långa odlingshistoria har doftschersminen hamnat i skymundan efter att nya arter inklusive kungsschersmin (P. pubescens) kommit med i utbudet hos plantskolor. Dessutom har det visat sig vara svårt att särskilja olika arter från varandra och korsningar mellan arter har inte gjort identifikationen lättare.

Doftschersmin är den kanske starkast doftande arten medan övriga arter är svagt doftande eller helt doftlösa. Schersminer går bra i trädgårdar och klarar sig också i lätt skugga.

Den tunnbladiga schersminen är sin släkts minsta och mest vinterhärdiga schersmin. Den blir under två meter hög och de skira grenarna böjer sig åt sidorna. Blommorna är vita, de slår ut på högsommaren och doftar svagt, så arten lämpar sig också för känsligare näsor. Den anses klara av skuggigare växtplatser än andra schersminer.

Den här schersminen är rätt ny i det finska urvalet av prydnadsbuskar. Den kommer från östra Asien och påminner om doftschersminen (Philadelphus coronarius) på grund av sina starkt doftande blommor.

Busken är storväxt för att vara en schersmin, men ifall det finns utrymme är den lämplig att odla isynnerhet i norr eftersom härdigheten är god. I övrigt har den ett alllmänt utseende men är samtidigt lättodlad, ifall det nu finns svårodlade schersminer överhuvudtaget.