Picea lutzii

I nordvästra Nordamerika på snävt avgränsade områden i de nordvästra delarna av Alaska och Brittiska Columbia möts utbredningsområdena för den kontinentala vitgranen (P. glauca) och den ytterst maritima sitkagranen (P. sitchensis). I dessa områden förekommer en mellanform av vitgran och sitkagran. Mellanformen är uppkallad efter amerikanen H.J. Lutz som identifierade trädet i mitten av föregående sekel.

Man kan se vardera förälderns egenskaper i lutzigranen. Barret är likt sitkagranens barr långt och spetsigt men som hos vitgranen är det rundare i genomskärning. Trädets blåaktiga toning härstammar från vitgranen. Korsningen är en av de fåtaliga trädslag som klarar sig i det nordligaste arboretet i Europavid vid Ishavet i norska Vardö. Trädet har också rönt uppmärksamhet som snabbtväxande på Grönland.

I Arboretum Mustila förekommer två till sitt ursprung olika varianter, den ena från Seward i Alaska, i närheten av Stillahavskusten, den andra från Brittiska Columbia på över 600 meters höjd intill floden Skeenas dalgång bortom kustbergen. Träden planterades 2003-2004 och man följer deras fortsatta utveckling med stort intresse.