Claytonia sibirica - vårsköna

I Rhododendrondalen och vid Terrassen blommar markytan hejdlöst i ljusrött och vitt i början av sommaren, och den låga vårskönans blomning fortsätter i mindre utsträckning igenom hela sommaren för att ta ny fart när höstregnen sätter in. När man böjer sig ner kan man se att kronbladen har en anilinröd ådring och att det ingår helt vita blommor.

Vårskönan är en ettårig eller kortvarig perenn gräsväxt som trivs i skuggiga, friska och mullrika platser. Man lägger inte märke till vårskönans korta livstid eftersom det hela tiden utvecklas nya plantor. Myrorna förbättrar spridningen genom att transportera fröer för den näring de innehåller. I Arboretum Mustila har vårskönan helt acklimatiserat sig och uppträder som en naturlig växt. Det verkar som om den, efter att ha förvildat sig i den lundartade skogen, snabbt kunde utvecklas till en aggressiv främmande art som stör balansen i det ursprungliga landskapet och som i praktiken är omöjlig att utrota. Den ansvarskännande trädgårdsmästaren borde därför noga överväga var han planterar vårsköna och om han överhuvudtaget gör det.

Vårskönan har fått sitt namn efter en av de första amerikanska botanikerna, John Clayton som verkade på 1700 -talet. Den nordamerikanska ursprungsbefolkningen sägs ha ätit vårskönans blad, skaft och blommor som sallat, och med säkerhet hjälpte växten mot skörbjugg. Vårsköna växer också på Komandor -öarna som hör till Ryssland, därifrån växten kom till Arboretum Mustila.