Skip to main content

Picea mariana - svartgran

picea_mariana_latvus_jreinikainen.jpg

Svartgranen är hemma från Nordamerika där den växer i ett brett bälte från Alaska till Newfoundland och området kring de Stora sjöarna. På spridningsområdets sydliga delar växer svartgranen i kärriga ödemarker, längre norrut även på torrare momarker. Svartgranen är ett litet träd med klen stam och en mycket smal konisk topp. Barrens färg varierar: mörkgröna, blågröna eller blåvita. Kottarna är små och knubbiga, ofta samlade i täta klungor i toppen, och blir kvar på trädet under flera år. Svartgranens speciella egenhet är att den förnyar sig effektivt på största delen av spridningsområdet även från avläggare och grenar som ligger på marken och rotar sig.

Svartgranen växer bra i Finland men är kortlivad. På Arboretum Mustila har alla gamla bestånd dött på grund av insektangrepp. Nya planteringar har gjorts från och med 1990-talet med plantor av olika ursprung, bland annat i arboretets västra del i granartssamlingen. Rätt vald proveniens som trivs bra är mera motståndskraftig mot angrepp av skadedjur. Västerom arboretet, i Mustila gårds skogar växer ett gammalt bestånd svartgranar som har sitt ursprung i New Hampshire, och de är allt fortfarande i gott skick.

Nyttan av svartgranen för den finska skogsindustrin begränsar sig till användning under exeptionella förhållanden, och den har använts för beskogning bland annat av kalla torvmossar. Den vinterhärdiga, täta och måttligt stora svartgranen är i alla fall använbar och seg som prydnadsträd. Under de senaste årtiondena har svartgran även i någon utsträckning odlats till julgranar.