Den vackra ajangranen är den viktigaste granarten på Rysslands östra kustområde och i de nordliga delarna av Japan. Den kan bli hela 50-60 meter hög. Grenarna växer brett och våningsvis uppåt och grenarna närmare toppen växer lite snett uppåt som på många andra granar i Fjärran Östern. De två ljusa banden på barrens undre sida ger trädkronan ett behagfullt skimmer i morgon- och kvällssol.
På Mustila växer två i gott skick varande gamla ajangranbestånd. De ajangranar som växer på södra sidan av Atsalearinne (Azaleasluttningen) vid Maaherranpolku är sådda år 1907 från frön som Mustilas "hovleverantör" Johannes Rafn levererade från Japan. De 12-åriga plantor som år 1936 planterades på Etelärinnes (Södersluttningens) västra ände har sitt ursprung på ön Hokkaido. Träden i båda bestånden är i utomordentligt skick trots sin ålder. De har inte blivit risiga i förtid liksom många granarter från Nordamerika. Det visar att arten och proveniensen anpassat sig väl till förhållandena på Mustila.
I granbeståndssamlingen i arboretes västra del håller man på att utvärdera ett litet ursprungsförsök med ajangranar. Redan bland de små plantorna har man kunnat märka att ajangranar från Changbaibergen på gränsen mellan Manchuriet och Korea påbörjar sin tillväxt senare än andra provenienser och tål därför frost bättre. Andra provenienser öppnar sina knoppar mycket tidigt på våren och behöver som unga plantor absolut träd som skydd mot vårfrosten.
English
Suomi
Русский
Svenska