Japani

Rostvinet är otvivelaktigt en av sin släkts mest prydligaste representanter. Rostvinet är en sommargrön ranka vars vackert ådrade blad under goda förhållanden kan bli tom 30 cm breda. Vinet klättrar med hjälp av klängen och när rankan har etablerat sig växer den mycket snabbt. Till hösten färgas rostvinet med toner av orange, rött och gult.

Rostvinets blomning är obetydlig och de små bären duger inte till vinproduktion men lockar tillsammans med blommorna pollinerare och fåglar. Det östasiatiska rostvinet vill ha ett maritimt klimat men Finlands relativt kyliga somrar har visat sig duga. Rostvinet får regelbundet sina höstfärger vilket rätt tidigt kan konstateras vid Terrassen och Nordsluttningen. Frosthärdigheten kan ändå inte mäta sig med amurvinets (V. amurensis).

Rostvinet mognar bäst mot en solig vägg. Rankan som har ett skört rotsystem har inte konstaterats orsaka skador i grundkonstruktioner varken med skottillväxt eller rotsystem.

Den japanska mongol-eken (Q. mongolica) växer på vidsträckta områden i östra Asien och flere former och underarter av den har beskrivits också som självständiga arter. Den maritima underarten, mizu-nara (Q.mongolica subsp. crispula) har klarat sig bäst i Finland eftersom den klarar sig bättre i ett omväxlande och instabilt klimat. Också de nordligare arterna från Hokkaido och Sachalin klarar hård kyla. I Arboretum Mustila har de planterats i Nordsluttningen i den del som kallas Japan.

Underarten mizu-nara (subsp. crispula) förekommer i naturligt tillstånd på alla huvudöar i Japan och dessutom på de nordliga öarna Sachalin och Kurilerna. I jämförelse med den på fastlandet förekommande japanska mongol-eken är den här underaten på många sätt av bättre kvalitet. Den växer snabbt och rakt och inleder tillväxten så sent att vårfrosten inte längre hotar den nya tillväxten. Ollon bildas i rikliga mängder redan på unga träd. Bladverket får en vackert röd eller gulbrun höstfärg tidigare än andra hos oss förekommande ekarter vilket visar att de har anpassat sig till vårt kalla klimat.

Bergkörsbäret är ett litet eller medelstort träd med regelbundna former som blommar tidigt om våren. Under sin kortvariga blomning är hon trädgårdens obestridliga prinsessa. Hela trädet kläs in i rosenröda, rätt stora körsbärsblommor. Blomningens tjusning understryks av den korta blomningen som kan vara över på en vecka.

Efter blomningen spricker bladen ut i vackert bronsfärgade nyanser för senare övergå i grönt som till hösten färgas i orangerött. På vintern kommer stammen till sin rätt med sina ljusrandade kastanjbruna stammar mot den vita snön.

Bergkörsbäret hör hemma i Japan, Korea, ryska Fjärran Östern och bla på Sachalin. Som en bergssort är den märkbart vinterhärdigare än förädlade sorter av japanska körsbär, och man kan väl odla den på fördelaktiga växtplatser upp i mellersta Finland. På Arboretum Mustila förekommer bergskörsbär av olika genetiskt ursprung som varierar till sitt växtsätt eller blomning.